Just nu är jag väldigt receptiv för allt som händer omkring mig. Den här lilla fågeln har suttit på pinnen, ute på balkongen, mest hela dagen.
OK att det fanns rönnbär i balkonlådan nedanför. Men jag vill inte se att det var dem pippin var ute efter, rönnbären har funnits där sedan i oktober. Just idag, när jag hade en hemmadag och fick landa i allt som hänt, just då kom pippin till balkongen.
Han (eller hon) har flugit iväg en kort stund, för att sedan återvända till sin pinne. Jag har öppnat balkondörren och pratat med den, han har suttit kvar och tittat så snällt på mig.
Jag är kanske barnslig men jag tror att fågeln hade ett budskap med sig. Ett budskap från en person som jag inte längre kan, rent fysiskt, prata med.
Jag tycker det är en vacker fågel, ser så mjuk och snäll ut. Precis som min pappa var.
26 kommentarer:
Så tänker jag också ofta nu för tiden sen min mamma dog. Och även om det är en helt "vansinnig" tanke egentligen, så ger den i alla fall en slags medvetenhet om de små sakerna runt omkring en. Plötsligt blir en liten fågel på fönsterblecket viktig och ännu vackrare.
Var rädd om dig!
(vet inte om du brukade vara inne på min blogg tidigare innan jag stängde den, men jag har i alla fall smygöppnat den lite idag med en inredningsrapport)
Jag har läst och hört så ofta om liknande händelser - så jag är övertygad om att du har rätt.
Margaretha
Vackert att den lilla fina fågeln kom och tröstade.
Ja, man är så vidöppen i hela hjärtat när man har varit med om något så känslosamt som att förlora någon man älskar.
Hur väl minns jag inte när jag körde från Haverdal och till pensionatet och jag var ensam i bilen och såg vitsippor i skogen och det var så vackert med havet och allt det såg jag och tog in och tårarna bara strömmade nerför kinden ., då, när jag tänkte på att jag inte kunde visa mamma eller berätta för henne.
Att jag aldrig mer skulle kunna.
Varm kram!
Jag tror som du, att vi får sådana små tecken till tröst, har själv egna erfarenheter som jag tolkat på detta sätt. Tillvaron är större än vad vi kan se och ta på.
Och vilka underbara vinterbilder du lagt ut på bloggen, rimfrostträden är så vackra.
Trösterikt. Ta det till dig.
Kram! Eva
S o F: Där tror jag du har helt rätt, att medvetenheten ökar om de små tingen. De som vi kanske inte alltid uppfattar i vår stressade tillvaro. Kul att du är tillbaka igen!
em: Ja jag har också gjort det men kanske inte alltid tagit det till mig. Idag kändes det kändes så starkt.
ab: Ja visst var det! Jag kände mig så glad över den.
Elisabet: Ja sådana känslor kommer över mig hela tiden just nu. Skulle så gärna vilja prata med pappa om det vackra ljuset just nu, det som vi pratade om i förra veckan. Att jag aldrig mer får göra det känns så oerhört sorgligt.
Jämtlandstösen: Ja så sant, tillvaron har även andra dimensioner. Tack ska du ha! Ja det är underbart vackra dagar just nu.
Eva S: Tack! Ja jag gör det och det känns gott i hjärtat.
Ååååå så vackert. Javist er det ett tecken. Kram från mig : )
En liten fågel så vacker och fin kom och skänkte lite tröst....en liten hälsning känns det som.
Kram
Eva
Den fagel ar en sidensvans.
In Holland den ar inte sidensvanser.
kind regards,
Fran
Julie K: Tack! Kram till dig!
Londongirl: Ja visst gör det! Tack snälla!
Fran: Ja, ett vackert namn på en vacker fågel.
Hej Eva ! Jag är ny på din bloggsida !
Vill bara tala om, att jag ofta har samtal med fåglar. Dom är budbärare och har så mycket att berätta, förmedla och delge. Och jag är vidöppen i mitt lyssnande och får i min dialog med dom stor förståelse för Livet och Livets språk ! / Erik
Erik: Välkommen hit! Och tack för dina kloka ord. Jag ska lyssna mer på fåglar framöver!
Det är en så fin tanke att den kommer med ett budskap! Och så bra du lyckats fånga den på bild.
Och jag tror som Erik...
Erik har en sällsynt förmåga att just lyssna och iaktta från naturen.
Jag har en gammal afrikansk mask här på stationen från Elfenbenskusten, den föreställer ett ansikte med en Ibisfågel uppepå. Ibisfågeln var den som förde själen till dödsriket, och masken användes vid begravningscermonier.
Jag tror alla människor på detta klot har känt såna känslor som du gjorde idag.
Ett underbart tecken - och man ska tolka allt till det bästa som det står i skriften! Och som du vet älskar jag fåglar :)
Jag hade trott precis som du.
Hoppas din dag blev som du önskade.
Så klart det var din pappa som kom och tittade till dig!
Vilket fint kort av den lilla sidensvansen! Och vackra, trösterika och tilltalande tankar.
Är inte det ett klassiskt "tecken" med fåglar.
Att det liksom är en hälsning från andra sidan?
Det var min första tanke att det var din pappa...
Jag skulle bli väldigt glad om det hände mig. Trösterikt och fint. Lovnde på ngt sätt!
Fint!
Vilket fint litet tecken.
Jag är helt övertygad om att den lilla Sidensvansen var en liten budbärare.
Pappa talade om genom fågeln att han är med dig, alltid.
Så är det.
Kramar!
Åh, jag ryser när jag läser!!
Jag är ÖVERTYGAD om att din pappa sitter där tillsammans med fågeln!
Tvivla inte på det!
Jag förlorade min pappa för 3 år sedan och har fått mååånga liknande tecken!
*kramar om*
Christina: Ja visst är det så att vi kan ta emot så mycket från naturen, tyvärr glöms det ibland bort då så mycket annat upptar ens tankar. Jag är tacksam över den känsla och öppenhet jag bär inom mig just nu. Det känns som om det är många dimensioner som öppnas.
Madicken: Just det, så står det och det känns gott. Ja du är ju en fågelälskare och visst är "min" pippi fin?
Panter: Tack! Den blev så vilsam och fin. Alldeles ensam i lugn och ro.
Vonkis :)
Smulan: Tack! Ja det känns verkligen trösterikt.
Annika: Ja det är det nog. Minns "Bröderna Lejonhjärta" och duvan på fönsterbläcket, fast då handlade det om den analkande döden. Min fågel ser jag som en hälsning till mig om att allt är bra.
Marskatten: Tack! Det känns gott i hjärtat!
Lollo: Tack ska du ha och välkommen hit!
Jag tror absolut att man kan få små tecken, just när man behöver det som mest.
Varenda gång jag tänker på mormor, verkligen tänker på henne och saknar henne extra mycket och pratar med henne i tanken, så händer det något ovanligt.
En gång rusade helt plötsligt en grävling förbi alldeles framför mig. En annan gång sprang en liten mus förbi precis nedanför mina fötter.
Visst, det finns säkert många som nu tänker att men det är väl inga konstiga saker, eller ovanliga.
Men sånt händer aldrig annars, inte så där nära och plötsligt och oväntat.
Jag kan lista hur många exempel som helst.
Det är just det där med timingen.
Och oavsett om det nu är en slags tecken eller något - det kvittar egentligen... för finner man tröst i det, så fyller det ju en viktig funktion. Oavsett varför det skedde.
Eller hur?
Kram!!
Fåglar är budbärare, så är det bara! Gläd dig.
Ellis: Men oj vilka fina upplevesler du haft! Tack för att du delgav dem till mig/oss! Och så sant, huvudsaken att de ger en tröst. Kram!
Monet: Tack ska du ha! Ja det gör jag :)
Skicka en kommentar