onsdag, december 17, 2008

"Känsliga pojkar"

Men inspiration från Annika Bryns inlägg:

I dagens DN skriver Stina Zethraeus om “känsliga pojkar i barnlitteraturen”. Om pojkar som inte följer det vanliga “grabbmönstret”. Jag minns med värme Alfons Åberg och hans funderingar över tillvaron. En kille som lirade fotboll, hade grabbiga leksaker men där hans känslighet lyftes fram. Mina barn älskade Alfonsböckerna, kanske just för att han talade om sådant som berör alla, våra känslor. Jag tror att det är nyttigt för alla att stanna upp en stund ibland, tala om livets olika skiftningar. För barn är det extra viktigt, det är där grunden läggs för en inre trygghet.

Men i dag tillåts killarna ta ett extra kliv och även klä sig i prinsesskläder - och kanske är det först då som begreppet “känsliga pojkar” dyker upp i barnlitteraturen. Så avslutar Zethraeus sin artikel. Och jag minns vår egen sons förtjusning över att få låna storasysters lila kjol. Hur fin han tyckte att han var. Inga konstigheter med det. Jag minns också grannens yngste som älskade att leka med Barbiedockor och klä sig i en vacker klänning. Hur det tisslades om att det inte var nyttigt att låta pojkar hålla på så där.

Så länge vi räds över att våra söner inte är tillräckligt grabbiga, kommer aldrig våra könsroller att förändras. Låt våra barn vara den individ de är, oavsett om de tycker om att göra sig fin i kjol eller ej.

6 kommentarer:

Madicken sa...

Läste också artilkeln och minns när min son (han som är pappa nu) klädde sig i kjol, örhängen o hästsvans som storasystern. Vid Lucia var han tärna Detta var när han var mellan 3-4 år. En granntant sa något dumt om detta - men se det fick hon äta upp :)

Elisabet sa...

Ja, och tvärtom. Min pappa ville förtvivlat gärna ha en son när det var dags för det tredje barnet .., och vad fick han .., jo, ytterligare en dotter!

Så småningom kämpade han för att den lilla pigan skulle klä sig i prinsesskläder och ha lockar i håret och allt hon önskade var att få leka cowoboy och indianer och ha jeans.

Det var jag det.

Evas blogg sa...

Madicken: Hahaha, bra att granntanten fick veta vad ni tyckte :-)

Elisabet: Ja samma där, man kan inte tvinga barnen att anpassa sig efter vad man själv vill alla gånger.

Bloggblad sa...

Vår machoson gick också omkring utklädd till flicka när han var 4-5 och storasyster lekte med honom. Det tror jag alla pojkar gör nångång - liksom flickor också leker "pojklekar". Men att påtvinga någon en roll är bedrövligt.

F.ö. är jag inte ett smack förvånad - som lärare sen länge vet jag redan hur känsliga både pojkar och flickor är.

Det Mörka Hotet sa...

Tror inte alltid det allra viktigaste är vilka böcker barnen läser eller vilka TV-program de ser utan de vuxnas tankar och vilja att ge barnen ett vidare perspektiv än vad tidigare generationer fått (vad det exempelvis gäller genus, sexuell läggning och etnicitet).

Exempelvis har mina barn fått lära sig att även AIK:are är människor...men bara precis! ;-)

Evas blogg sa...

Bloggblad: Nej det är inte ovanligt men desto viktigare att ingen nekar barnen och tycker att det är konstigt.

Samuel: Hahaha...det låter som en klok insikt du givit dina barn (ang. AIK:arna!!). Att läsa bra barnböcker kan leda till goda ssamtal tror jag.