Precis så känns livet just nu. Jag brukar låta bli att klaga offentligt, vet själv hur tråkigt det är med gnäll och tandagnisslan. Just nu går det bara inte att låta bli, bara lite måste jag få klaga. Jag har ont, ett nytt skov som sätter sig på nya delar av kroppen. Det värsta är mitt knä, som är svullet och gör att jag har svårt att gå. Lymfkörtlarna under armen är svullna och ömma. Den ena foten är svullen. Jag mår illa av den ständiga värken, hela jag är ur balans.
Allt detta, plus det kompakta mörkret påverkar mig till en mindre positiv riktning. Det känns tungt. En dag i taget, det kommer att bli bättre. Jag vet det.
Jag behöver lite påfyllning i form av en varm kram, ett leende, en hälsning. Just nu är jag fem år och tycker jättesynd om mig själv. Barnslig, jag vet, men ibland tar det emot i livet. Det bara är så.
En dag i taget.
21 kommentarer:
Åh vad jobbigt att knät fortfarande inte är bra, och att nya krämpor har valt att hoppa på dig! Jag hoppas att det bara är idag som är så tung och att du kan känna lite hopp i att det närmar sig december, ljusens månad. Önskar att jag kunde muntra upp dig, så som du gjorde för mig igår! Stora kramar från Linköping
Sara: Tack snälla du!! Knät var bättre men nu är det knas igen. Ja det blir lite lugnare i dec. Tror det har varit lite mkt nu. Men du muntrar ju upp mig genom att skriva här!! Varm kram.
Visst måste man få klaga ibland, det är en sund ventil!
Hoppas att ditt knä blir bättre snart, det låter jättejobbigt som du har det nu.
Det är verkligen tungt när det är tungt, men det är också precis som du skriver att om man lyckas ta en dag i taget så lättar det. Mörkret... jag tänder alla lampor jag kommer åt , maken släcker...men kommer vi bara in i december brukar det kännas lättare. Kram Eva , hoppas du mår bättre väldigt snart.
Först och främst - en stor varm kram med värme och uppmuntran till dig.
Vi måste få vara svaga nån gång...
Jag är precis som du, jag försöker undvika att klaga offentligt (läs bloggen). Men idag har jag fått ischias och det gör så ooooont, jag tror jag blir galen. Har aldrig haft det tidigare.
Så nu kan vi gå här tillsammans med vår värk och känna oss som om vi vore 5 år och behöver lite ompyssling.
Mina allra mjukaste kramar!!
Christina: Tack snälla! Ja fast klagar man mkt blir det jobbigt, både för en själv och för andra. Men ibland kan man bara inte hålla inne med det som är jobbigt.
Panter: Tack! Det är samma sak här, jag tänder och maken släcker. Ja julförberedelserna brukar pigga upp och att barnen kommer hem. Det längtar jag efter just nu.
S o f: Det har du rätt i, att visa vår svaghet kan ibland kännas "fult". Men stackars dig: ischias är hemskt. Ja vi får tycka lite synd om oss själva nu. En stor, varm kram till dig också!! Hoppas din smärta ger med sig snart (ja min också)!
Jag tycker att det är skönt med människor som talar om hur det är!
Ibland är livet tyngre och man måste få känna sig liten och ynklig.
Hoppas att det snart känns bättre!
Kraaam!
Kram till dig!
Tur att inte cyberkramar för med sig förkylningsvirus. Då slipper du min snuva/hosta iaf.
Mossfolk: Tack snälla! Ja man kan kanske säga det på olika sätt. Just idag var jag tvungen att säga det till den person jag skulle arbeta tillsammans med, sen när jag ändå var igång fick ni bloggläsare också en utförlig beskrivning. Det gick av bara farten.
Cecilia: Men då behöver ju även du en cyberkram! Krya på dig.
*stooooor kram* genom alla internetkablar!
Ingen är mer än människa och hur intressant eller trovärdigt skulle det bli med människor som alltid är "på topp"...?
Kram på dig och hoppas det där tråkiga och uschliga - som vi säger här i Östergötland - snart går över!
Hej Eva.
Såg på Elisabets blogg att du inte lyckas kommma in till mina pippisar live.
Det där som kommer upp på sidan när du försöker är bara ett litet program som måste finnas för att du ska se min kamera. Ingen fara att godkänna nerladdningen av detta program, så klicka på du...
Varma kramar från Vaplan en mörk kulen novembermorron...
Här kommer en stor kram från Småland :)
Helt OK att klaga och ÖSA lite ibland. Inga problem!!
KRAMAR från mig!! OCH FEEL BETTER!!
Samuel: Det är ju sant, fast jag märker att vissa människor blir bara less om jag säger nåt om att jag inte mår bra. Därför har jag lärt mig att "hålla klaffen" när det gäller mina krämpor. Och tack ska du ha, det är bara att ta det lugnt, då brukar det gå över, tills nästa gång.
Madicken: Tack snälla!!
Annika: Thank you! Tack för att du orkar läsa mina gnällrader!!
Men oj, vad skådar mitt norra öga!!
Detta har jag helt missat ..., så här kommer en stoooooor och vaaaaarma krya-på-dig-kram från ett visserligen regnigt Ystad, men vi låtsas att det är solsken och härlig middag på Marinan och gott vin och trevligt prat!
Elisabet: Tack snälling! Ja tänk vilken mysig kväll det var! Då hade jag inte ont, inte det minsta. Kram!
Jag tycker också vi behöver få säga om vi mår dåligt ibland. Är helt övertygad om att du inte är en gnällig person utan tvärtom tålig. Det är jobbigt med värk och mörkret just nu är också jobbigt, innan det vänder. Hoppas du mår lite bättre nu och att det snart kommer ljusare tider igen.
Jämtlandstösen: Nej jag försöker hålla inne med att klaga (för det mesta och för de flesta). Ja visst är det? Mörkret i sig kan göra att man mår dåligt. Och lågtryck får min kropp att skrika. Många orsaker finns. Idag känns det ngt bättre. Och tack! Det vänder ju snart, ljuset kommer tillbaka, det vet jag:-)
Självklart måste man (du) få klaga när värken blir så jobbig att den inte riktigt går att hantera. Här kommer värmande styrkekram från mig.
*värmande styrkekram*
Vonkis: Tack snälla!!
Skicka en kommentar