Under hösten har jag varit ledare för en "Färg & Form" grupp i en av våra kyrkor. I genomsnitt har vi varit tio personer vid varje träff, ingen föranmälan har krävts. Många av deltagarna har varit både målar- och kyrk ovana. Detta har definitivt inte mött några hinder. Jag har utgått från någon dikt, färg eller känslaord och pappren har snabbt fyllts med vackra färger och former. Utifrån deltagarnas bilder har samtal om det mångfacetterade livet uppkommit. Vi har samtalat om Gudsbilder, tro, sorg, glädje, andra religioner......Vid kaffestunden har samtalen gärna övergått till odling, bakning och andra mer värdsliga saker.
Den grupp jag haft förmånen att följa är en del i en koncept som har fått namnet "Att uttrycka livet". I detta ingår "Sjung för livet", en dag i veckan. "Livsåskådning på vita duken", en gång i månaden. Och "Ord & Text", där deltagarna har fått skriva. Och så min grupp där bilden varit den framträdande uttrycksformen.
Nu återstår en gång för mig och därefter kommer vi att ha en dag, även den öppen för alla, som vi kallar "En dag att uttrycka livet". Den kommer att äga rum i en annan av församlingens kyrkor. Under den dagen kommer vi att erbjuda: Stilla rum. Bibelmeditation. Färg & Form. Film. Sång. Kort vandring. Sopplunch. Dagen kommer att avslutas med en mässa.
Jag tycker att det här är en bra form att arbeta med. Människor kommer med en längtan, en längtan att uttrycka sig, inte bara i ord. Det är inte alltid orden som är det viktigaste. Även om kyrkan ska förkunna Ordet så har många människor "tappat" det kristna språket. Man förstår det inte. Därför tycker jag att dessa alternativa forum är så viktiga. "En bild kan säga mer än tusen ord" och bilden kan sätta igång mängder av inneboende tankar och funderingar. Och att få möjlighet att samtala kring dessa funderingar, det berikar.
Jag har märkt att människor växer i detta. Och det är det något av det viktigaste vi kan göra för våra medmänniskor. I tillit till andra våga lyfta fram sig själv, både i bild och därefter i ord, det berör på ett djupt plan.
Jag är så tacksam över att ha fått fötroendet att dela dessa stunder med deltagarna. Nu hoppas jag på en fortsättning.
15 kommentarer:
Det där låter som en riktigt trevlig församling.
Jag har själv fått en kick utav att delta i en grupp i "min" församling. Väldigt givande och nya vänner på kuppen. Kyrkan och dess församlingsarbete är en helt ny värld för mig, som f.d. ateist. ;)
Tycker att "min" församling har superbra personal, som jag trivs himla :) bra med. Verkar som det kan vara så på fler ställen.
Ha det gott Eva!
Vad befriande att få hinna samtala. Jag tror precis som du att det verkligen är ett sätt att växa och känna där i samtalet att det man säger och den man är faktiskt kan göra skillnad för någon annan.
Målning och sång öppnar ju för betydligt fler. Vanliga samtalsgrupper i all ära men det utesluter alla som inte gärna talar och framförallt kanske för alla som känner sig ovana/obekväma i att prata om sin tro (jag är alldeles övertygad om att det finns många)...
Riktigt trevlig lät det! :)
Eva: Vilken jättebra idé! Den ska jag ta med mig på nästa verksamhetsmöte!
s o f: Så roligt att höra att du hittat en plats i kyrkan! Det är det vi vill, vi som jobbar där, att andra ska hitta till någon grupp eller gudstjänster och få ut något av det.
s o f: Men så roligt att höra att du hittat en församling som du trivs bra i! Blir nyfiken på hur det kom sig att du sökte dig till kyrkan ( som f d ateist). Glädjande är det att höra!
Panter: Ja och i dagens samhälle har vi sällan tid för existentiella samtal. Det finns ett stort behov av just dessa forum .
Mossfolk: Ja jag tycker att det ska finnas valmöjligheter. Alla är ju inte diskussionsbenägna. Att diskutera tro, medmänsklighet, känslor... kan man göra på många olika sätt. Detta är ett bra komplement tycker jag.
Bloggblad: Ja gör det! Tror att detta behövs i fler församlingar.
En whisky säger också mer än tusen ord - åtminstone efter ett tag...! ;-)
Bara skojar: kram på dig och hoppas du får en kalasbra helg!
Samuel
Hann du göra färdigt? Torsdagens beting?
Jadu, jag känner det som om jag "leker skola" - på Älskade sambons bekostnad... Ingen bra känsla.
/Lena
Samuel: Ja du, så kanske det är men kanske inte ger några större insikter om vem du är (mer än för stunden då). Så, jag föredrar att måla just i detta sammanhang :-)
Tack detsamma till dig (med eller utan wirre)!
Lena: Både ja och nej, hade kunnat göra mer men, det får bli en annan vecka. Men vad tycker sambon? Om han tycker det är OK och du mår bra av det du gör, kan du inte fortsätta då?
Det är ju det jag brukar säga, allt man behöver göra hinner man - det andra kan falla över kanten... :)
Sambon säger att jag blir snäll och glad av skolan! Han har frågat i termerna " vad ska du läsa efter nyår" ?
Det kan man nästan tycka är ett erkännande av verksamheten - eller?
/L
Lena: Ja du har så rätt!
Men det är just det: sambon tycker att du ska fortsätta för han ser att du mår bra av det och det är värt allt! Mitt råd är att du fortsätter efter nyår.
Du är säkert en underbar ledare på dessa kurser.
Det låter som om ni har det så skönt, det låter som frid och ro och att ni gör ngt vi alla skulle behöva göra---prata och lyssna.
Och jag tror att snacket kommer så naturligt just när man gör ngt, som att teckna eller måla i grupp. Skön terapi!
Ha en fin helg!!
Annika: Tack ska du ha! Njae jag vet inte jag :-)
Men det råder frid där i rummet, helt klart. En lugn stund som nog kan kännas som ett andningshål i tillvaron. Ja jag tror också att det ibland kan vara bra att göra ngt, då kommer orden av sig själv, ganska kravlöst.
Tack detsamma till dig!
Åh, det låter verkligen härligt att få uttrycka sig i färg och bild:)
Kram Lallis
Lallis: Ja det är det, mycket. Känns befriande på något vis.
Så bra idé - och så roligt!
Skicka en kommentar