fredag, november 21, 2008

Bemötande

Under de senaste veckorna har jag, utifrån mitt målargruppsengagemang, besökt två olika kyrkor. Vad som slagit mig vid dessa besök är hur olika bemötanden jag fått och hur detta påverkar en, både som människa och i arbetet.

Exempel på bemötande

Kyrka 1.

- Du har inte skrivit på listan att ni ska vara här idag!

- Nej, men ställer det till några problem?

- Näe, men det ska stå på listan! Och tänk sånt spring det har blivit här i kyrkan, alltid nya grupper!

Kyrka 2.

- Men så roligt att ni kommer hit! Vad kan vi hjälpa er med? Säg bara till, vi fixar allt. Och kaffet är snart klart.

Som ni kanske förstår så känns det väldigt mycket mer upplyftande i den sistnämnda kyrkan. Där fann jag arbetssglädje. Jag vill också säga att det är långt ifrån alltid som jag får det bemötandet i kyrka 1, det beror helt på vem jag möter när jag är där.

13 kommentarer:

Jeez sa...

Bemötandet betyder massor!

Evas blogg sa...

Jeez: Ja verkligen.

Jämtlandstösen sa...

Ja, kyrka 1 gräver ju sin egen grav på sikt.
Var själv med om ett i mitt tycke trist bemötande idag från en kommunal institution och det sitter kvar än och gnager. Jag kände verkligen hur jag var lägst prioriterad med mina behov i detta sammanhang och dessutom dum som inte själv fattade detta självklara. Nej, bemötande är som sagt jätteviktigt.

Evas blogg sa...

Jämtlandstösen: Det blir ju också så dubbelt, man sitter och undrar varför människor inte kommer till kyrkan. När det sen kommer människor dit så blir det bitter klagan. När är det bra?! Vad trist att bli så bemött. Tänk att det, på många ställen, finns människor som sätter sig över andra och gör tillvaron sur. Både för dem själva och främst för andra.

Christina sa...

Min pappa dog för några veckor sedan och när jag och min bror skulle träffa prästen första gången för att gå igenom begravningscermonien så beklagade hon inte ens sorgen, det tyckte jag var jättekonstigt...
Det kändes så himla opersonligt.

Cecilia N sa...

Fy sjutton!
Folk i kyrkan!

Vad håller du på med, Eva?

(Suck ...)

Tur att det finns kyrkor à la nr 2.

Evas blogg sa...

Christina: Men så tråkigt att du mist din pappa. Och i sorgen är det extraviktigt med värdigt bemötande. Hoppas det funkade bra med begravningen, trots allt.

Cecilia: Ja man kan ju undra, inte skriva på listan :-)
Men sen är väl anställda inom kyrkan som anställda på andra arbetsplatser. En del hamnar lite fel, så att säga. Men som sagt, det finns många goda exempel också.

Vonkis sa...

Kan inte göra annat än hålla med i det som redan sagts om bemötande. Tyvärr finns det människor som måste ha sitt liv så inrutat att de inte riktigt vet vad de ska göra när cirklarna (eller fyrkanterna då) rubbas det minsta lilla och då blir det bara fel...

mossfolk sa...

Vad trist det måste vara att vara sådan som person. Missnöjd över småsaker och tycka att allt är allmänt jobbigt...

Tråkigt dessutom när sådana människor hamnar på fel plats.

blyger sa...

Sannerligen!

Evas blogg sa...

Vonkis: Precis vad jag tror det beror på. "Sä här har det varit under de 30 åren jag varit här och så ska det förbli." Typ, nåt sånt.

Mossfolk: Ja och tyvärr finns det många såna människor på många olika arbetsplater. Och tyvärr är det alltför få som vågar säga något till dem.

Blyger:)

Elisabet sa...

Precis som du säger Eva, så finns såna människor nästan överallt .., det finns människor som ser som sin främsta uppgift här i världen att Leta Fel hos andra.

Hos oss arbetar Storesupport-personal när vi har det extrajobbigt.

Sist det hände, det var i förra veckan, hälsade jag dem välkomna och sa hur vi hade längtat efter dem och "kaffe finns i köket".
Det var första gången jag gjorde det, tror jag .. oftast hinner man inte eller glömmer bort det hela .., man har fullt upp med sitt.

På kvällen när vi gick hem, hade någon från storesupp. lagt en liten rosknopp som fallit av, den låg på ett vitt A4 där dom tackade för vänligt bemötande.

Vad jag skämdes, mitt i allt detta!

Så oändligt lite som behövs för att vi människor ska känna oss bekräftade!

Evas blogg sa...

Elisabet: Ja det är så sant, bara ett leende och några ord kan göra så mycket för att man ska må bra, ja för att alla ska må bra. Får man vänlighet blir man vänlig själv och mår så mkt bättre än sura kommentarer.