onsdag, oktober 22, 2008

En ung gammal man

Min gamle far, som är 96 år, är just nu ensam i mina föräldrars hem. Mamma ligger nyopererad på sjukhuset. Äntligen har pappa gått med på att låta hemtjänsten besöka honom fyra gånger per dag. Tanken var att de skulle hjälpa honom med att värma maten som de kommer med samt diska.Men det har han lyckats övertala dem om att det är helt onödigt. Han fixar det själv.

Igår när jag kom dit hade han inte larmet på sig, efter mycket letande hittade jag det vid sängen.

- Oj då, glömde, var hans kommentar.

Idag har jag och två av våra barn hälsat på både honom. Vi bjöd på wienerbröd och han bjöd på kaffe. Oj vad han pratade, orden bara forsade ur honom. Han var mäkta stolt, när han berättade om hemtjänstflickorna som förvånades över hans höga ålder. Alla ville komma och titta på honom, denne gamle man som såg så ung ut.

- Ja de är väl vana vid gubbar med långt skägg, men det får dröja några år för mig,

sa min pappa och strök sig över den nyrakade hakan.

18 kommentarer:

Det Mörka Hotet sa...

Vilken glädje och vilken ynnest att få ha kvar sina föräldrar så länge!
Och din far verkar vara en härlig person som jag själv gärna hade tagit en fika tillsammans med. Tror vi har mycket som vi skulle kunna prata om, mogna gossar som vi är! ;-)

Samuel

Hanneles paradis sa...

Härligt att vara så pigg i den åldern.

Evas blogg sa...

Samuel: Ja han är en rolig filur, ni skulle gilla varandra! Helt säkert.

Hannele: Ja det är det. Hoppas jag blir likadan!

Anonym sa...

Härligt - skägg om några år - JA! Det är att tro på livet det - förtröstan så det sprakar om det. Min pappa fyllde 80 i augusti och jag får inte nämna ordet gammal, för då går han i taket. Vägrar att skaffa hörapparat - gissar sig hellre fram med olika resultat... ojojoj.
Kram - Maud

Evas blogg sa...

Maud: Ja visst är det?! Fast ibland kan det bli lite jobbigt för omgivningen, vi ser ju att han inte orkar men det inser han inte själv alla ggr. Ja tänk hur dom kan vara farbröderna. Flärdfulla, eller?

Madicken sa...

Så fint "porträtt" av din far!

Evas blogg sa...

Madicken: Tack!

Lallis - liv och leverne sa...

En helt underbar berättelse om din far:) Kram Lallis

smulan sa...

Hi, hi.. känner igen "problemet" med larmet! Min mamma, snart 87 år, vill inte visa att hon har ett larm "jag låter det hänga invid sängen" (!) Att det inte gör speciellt mycket nytta där vill hon inte höra talas om... :)

Evas blogg sa...

Lallis: Tack!

Smulan: Nej tänk att det ska vara så svårt! Min pappa har sitt hängande runt halsen, eller ska ha. Idag var jag in och tittade till honom och jag tror att min uppsträckning igår hjälpte, nu hade han det på sig.

Annika sa...

Underbart! Vilken gåva att få leva vid 96 + att han är så pigg och alert, trots allt. Hoppas det går jättefint för din mamma på sjh också!

Evas blogg sa...

Annika: Ja tänk att få leva så länge och vara så pigg! Mamma är pigg och på G igen, fast lite besviken över att hon antagligen inte får någon rehab.

Elisabet sa...

Jag vet att du har förstånd att uppskatta detta att ha sina föräldrar kvar i livet .., så det behöver jag inte påminna dig om!

Och jag hoppas att din mamma och pappa är livet nästa sommar, så jag få ta fina vänsterhandsbilder av dem!

(Ja, inte bara därför, förstås!)

Evas blogg sa...

:-)
Ja tänk vad pappa skulle bli förtjust i dig! Ja mamma ocksåmen pappa har mer "glimten i ögat"om du förstår vad jag menar.

Bloggblad sa...

Min mamma var motståndare till all slags hjälp - utom från mig. Hon avbeställde maten och sa ifrån om det mesta... och jag påbeställde bakom ryggen på henne... när hon ringde mig och undrade varför det inte kom nån mat...

Vonkis sa...

Vilken underbar kommentar! Det är verkligen härligt att komma hem till sådana där gummor och gubbar, de kan förgylla vilken pissdag som helst.

Mamman på väg sa...

Men katten också -nu först läse jag här, och känner mig lite smådum. Vad bra att de är två, i alla fall, som på något sätt håller varann under armarna.

Evas blogg sa...

Bloggblad: Känner igen det där "Motståndare till all slags hjälp, utom från mig".

Vonkis: Tur att de finns, dessa gamlingar som är positivt inställda.

Mamman på väg: Det är lugnt! Ja fast just nu vet jag inte om de kan stötta varandra särskilt bra.