fredag, september 19, 2008

Kaffe för en


Inte förrän jag har bryggt fyra koppar morgonkaffe inser jag att hon inte är kvar här längre. Rummet är tomt. Hon är tillbaka i den stora staden i västra Sverige.

Denna tomhet, när barnen återvänder till sina egna liv, den får mig ur balans för en stund. Jag behöver acklimatisera mig till ett liv som "mamma med ett eget liv".

Idag ska jag ha min lilla butik öppen för sista gången. Mitt eget liv.

Uppbrottskänsla.

14 kommentarer:

Madicken sa...

Kram!

Annika sa...

Uppbrottskänslor är vidriga. Jag vet.
Och nu har du dom känslorna x 2...

Kram!

Panter sa...

Oj, vad dubblet det blir... tala om förstärkning. När barnen åker då är det verkligen TOMT. Lite trist att jag inte hann till Östersund och din butik. Kram till dig!

Evas blogg sa...

Madicken: Tack, den värmer!

Annika: Ja det blev lite mycket just idag. Tack ska du ha!

Panter: Tack! Ja det blir mkt tomt och nu när jag inte har jobbet att gå till blir det extra starkt. Det går över, det vet jag men just nu..
:(

Elisabet sa...

Jo, så är det verkligen och det tar TID att lära sig at bli nån annan än en mamma.

En sån mugg har jag med.

Evas blogg sa...

Elisabet: Ja nog gör det det allt. Ja visst är den god att dricka ur
:-)?

Marskatten sa...

Kram Eva, man är mamma hela livet, men man får lära sig att barnen inte alltid vill vara barn hela tiden.

Nu har jag tydligen missat något...du stänger butiken? Har det inte fungerat som du hade tänkt eller tar det för mycket energi?

Evas blogg sa...

Marskatten: Nej det är ju så men lite svårt just vid uppbrotten. Mitt kontrakt går ut nu och jag bestämde mig för att inte fortsätta då en hyreshöjning kommer att ske. Att driva butik på halvtid ger inte så mkt i kassan. Vill ha lite mer över än bara till hyran. Så jag återgår till pluggandet igen, på halvtid.

Det Mörka Hotet sa...

Tror jag får "fara" upp och ta hand om dig - pappor/killar kan! :-)

Evas blogg sa...

Samuel:-) Your welcome!

mossfolk sa...

Kan tänka mig att affären stängs med blandade känslor.
Men jag vet en dotter som kommer att uppskatta mammas mat ännu mer i framtiden :)

Evas blogg sa...

Mossfolk: Ja det är verkligen blandade känslor. Tror du det av egen erfarenhet:-)?

blyger sa...

Du fixar det här, Eva!! :-)

Evas blogg sa...

Blyger: Tack! Ja det tror jag också men jst i stunden är det lite tufft.