..är inte det som står högt på min lista över favoritsysselsättningar. Det står ganska långt ner faktiskt. Men ibland är man bara tvungen. Nu har jag tagit vår yngstas rum i besittning (det står ju tomt numera). Skrivbordet som jag flyttade hem ifrån butiken är stort och perfekt för bokföringssysslor.
Extra mycket luft och vackra höstfärger behövs när man har en bokföringsdag. Just därför tog jag en promenad vid en av mina favoritplatser på Frösön, nämligen Frösö strand, det f d mentalsjukhusområdet.
Nu,
måste jag återgå till papperen.
12 kommentarer:
Hörrudu, det brinner visst i skogen där...
Intressant med bilderna från Trondheim, jag blir lätt nostalgisk bara av att ens tänka på domkyrkan där... det var en enorm upplevelse för mig första gången. Jag hade ingen aning om hur den skulle se ut och blev så påverkad av mäktigheten.
OKAY, jag hoppar in i datorn och kommer ut i Östersund. Dom där bilderna är ju helt underbara!!!
Jag vill också ju!!
Bloggblad: Ja man kan nästan tro det. Bjrökarna ner mot sjön som är så vackra just nu. Ja den är mäktig men ack så mörk! Vi hade morgonbön där och jag tyckte det nästan var lite kusligt att bege sig in i mörkret.
Annika: Ja gör det! Men då får du kanske hjälpa mig med bokföringen också:-)
Fantastiskt vilka färger .., så är det inte alls här och det blir det sällan, tyvärr.
Elisabet: Ja det är underbart vackert. Jag bara älskar just den här tiden på året. Höstångesten har lagt sig och nu är det bara som en tavla allt där ute.
Underbara bilder!
Ja, på hösten alltså.
Bokföring... är inte kul.
jag måste också.
Kram!
Ni bor så fantastiskt vackert!
...jag får nog komma och hälsa på trots allt...ha, ha! ;-)
Samuel
Ellis: Tack. Ja det är bra mkt trevligare att vandra i höstfärgerna än att bläddra bland kvitton och räkna.
Samuel: Ja men du vet ju att du alltid är välkommen. Ja det är vackert här, ibland glömmer jag bort det men inte igår under promenaden. Blev nästan lyrisk.
Vad gulliga svamparna ser ut där ovanför bilden på dig. bokstavligen sagolikt är det.
Betagande var ordet! Här börjar det också skifta färg i landskapet.
Matilda: Ja de var så vackra där de stod. Precis som du säger, det kändes som att befinna sig i sagans värld.
Madicken: Ja visst är det underbart? Jag kommer på mig själv över att gå omkring och le när jag vistas i allt det vackra.
Skicka en kommentar