"Det fladdrar till i en tyllgardin"
Ibland vill jag frysa bilden, ögonblicksbilden av nuet. Idag var en sådan dag. Kanske en av årets sista sommardagar, med inslag av höst i sig. Lugnet i stugan en tidig morgon är oslagsbart. Det känns som om världen står stilla. Inga krav, inga orosmoment, bara en stor tystnad och ett lugn.
Igår tackade jag i sista stund nej till en fest. Väskan var packad med kläder åt det festligare hållet, jag åkte ut till stugan. Maken väntade. När jag satte mig ner i en solstol tog det stopp. Solen sken, allt var tyst och jag blev med ens så trött. Huvudet värkte och jag kände bara ett stort NEJ! Jag orkade inte festfixa mig. Orkade inte mingla runt och vara trevlig. Jag ville inte göra någonting annat än sitta där i tystnaden.
Äntligen har jag lärt mig att man inte måste vara med överallt, det går att säga nej. Jag missar inget livsavgörande om jag väljer att stanna hemma. Tack och lov för den insikten. Så, jag satt kvar i stolen och maken fick åka utan mig. Jag plockade en skål hallon. Drack varm choklad och läste. Klockan tio släckte jag lampan.
En välbehövlig vila infann sig och
utanför fönstret skrek rådjursbocken sitt gälla skrik.
13 kommentarer:
Det gjorde du helt rätt i tycker jag.
Alldeles för ofta hör man den där rösten men ignorerar den. I alla fall är det så för mig.
Vilken ljuvlig kväll du fick!
Skönt för dig att få ta tillvara den där kvällen:-) Jag kände som du idag, att bara få låta tiden stå stilla och ta tillvara den här sensommardagen. Vi var hos min mamma och åt middag och solen var så varm och skön, ljuset är annorlunda nu, men fint också, även om man ser att sommaren håller på att ta slut för den här gången. Lite vemodigt som det alltid känns.
Ellis: Ja det blev en skön kväll och visst är det så, man ska inte ignorera den rösten.
Jämtlandstösen: Ja visst har vi haft en vacker dag? Jag har också ätit middag med mamma (och pappa) och nästan hela fam samlad. Åt suströmming vid stugan. Ja det känns både i luften och i ljuset, kanske därför det är så viktigt att ta tillvara på dessa dagar. De är snart slut. Håller med dig om att det känns vemodigt.
En god insikt. Och jag beundrar dig för att du kan följa känslan!
Vilken fin bild!
Så rätt tänkt och gjort. Många "måste" borde vi helt enkelt slänga.
Jeez: Tack! Jag har varit tvungen att lära mig det. Inte lätt och det har tagit lång tid. Men tror att "poletten" har börjat landa i mig.
Panter: Tack! Ja tyvärr gör vi ofta saker utan att tänka/känna efter. Tror att vi måste. Och inte sällan leder det till att vi blir totalt utmattade.
Klokt val!
När det är möjligt att välja (det är det oftast) så ska man vara där man helst vill vara, då mår man bäst!
Ps. Går skålen att köra i maskinen?
Annika: Ja så är det tycker jag också! Ja den tål maskindisk.
Vilken underbar bild och uteplats: där skulle jag också kunna tänka mig att fika och kontemplera!
Samuel: Du är välkommen!
Bra att du vågade säga nej.
Ha, ha: tack, vännen! :-)
Samuel:-)
Skicka en kommentar