Tillbaka i studentlyan i Majorna.
Tiden, som en blinkning. Det man längtat efter under flera månader försvinner likt ett irrbloss.
Kameran full av vackra bilder, det är ändå här inne i mitt hjärta jag spar mina bilder. Kanske mer en känsla än allt det vackra vi sett. En känsla av frid, värme och kärlek. Att livet kan vara så enkelt att leva.
Oplanerade dagar vi fyllde med det, vi för stunden, kände för att göra. Åt när vi var hungriga. Sov när vi var trötta. Det enda vi behövde passa var frukosttiden där vi bodde. Bra för oss morgontrötta!
Vad jag minns starkast från dessa dagar:
* Kvällsstunden vid meditationsplatsen på Dag Hammarskölds Backåkra.
* Kvällspromenaden på den milslånga stranden.
* Middagen med Elisabet och T. Och månskenet vid Fritidsbaren - Ystad.
* Sillamackan vid Kåseberga.
* De böljande fälten.
* Ljuset.
* Mitt första besök hos min bror i Malmö idag.
I morgon väntar besök på IKEA med vår äldsta, som just nu är ute på stan och umgås med vänner.
På måndag återvänder vi hem till de djupa skogarna i norr.
7 kommentarer:
Och ååå, så roligt att ha fått träffa dig på riktigt Eva, ja, maken din också ..-)
Nu mot sängen .., efter trivsam kväll i Svedala.
Härligt: verkar som ni har det toppenskönt - fortsätt så!
Att bara göra sånt som man vill...tänk vad skönt det är. Inga massa måsten och så. Det är semester det.
Den här helgen har för mig varit inbokad i flera månader. Jag har stått och tagit betalt för parkeringen på en stor hundutställning. Två inbokade dagar av 14...det klarar jag av :O)
Imorgon åker vi till ett ställe utanför Norrköping och på torsdag ska vi åka Hjälmare kanal...sen vet jag inget mera :O)
Nu har jag varit inne här hos dig och läst ikapp och sett på vackra bilder. Det verkar som din resa söderöver varit riktigt skön. Blir det jobb igen när du kommer hem eller fortsätter din ledighet?
Gunnel: Ja då känner man verkligen semesterkänslan. Hoppas ni får en fin tur!
Londongirl: Ja det har varit så skönt och välbehagligt. Tanken är att jag ska jobba men nu har jag fått en luftrörsinf. och börjar känna mig mer o mer risig. Tror det kan vara den fuktiga havsluften som "ställt till det".
Så underbart det låter! Våra tre resdagar gick så fort att jag nästan inte hann fatta förrän vi var hemma igen.
Och nu anstränger jag mig för att inget göra... Känner att jag måste vila ifatt och hinna få den där koma-känslan av att inte ha nåt att göra - men där får jag lura mig till den, för Luther på ena axeln och mamma på den andra, vet minsann att det finns att göra...
Bloggblad: Ja vi har haft det så fint. Men en tuff vardag väntar här hemma. Mamma på sjukhuset och en gammal pappa att se till. Hoppas komakänslan infinner sig. Den behövs!
Skicka en kommentar