Alla har vi någon egenskap, företeelse, last, ja whatever, som vi inte vill berätta för andra. Som vi inte behöver berätta för det är vår egen lilla hemlighet. Nu tänker jag berätta om en "dold" företeelse. Inte konstig alls, om man är ung d v s. För jag tror nämligen att min dolda "last" är vanligare bland yngre människor, kanske mer ovanlig för en medelålders kvinna.
Vad det är?
Jo jag gillar att spela TV-spel!
Och nu får ni alla tycka att jag är: omogen, inte har något liv, konstig....
Får se jag struntar i vad ni tycker och tänker. Jag har hur roligt som helst när jag sitter där, eller stundvis står skrikande och hanterar handkontrollen, utan att egentligen riktigt veta vad jag håller på med. Trots det går det stundvis riktigt bra, jag har till och med lyckats vinna över sonen. En bedrift som, för mig, är mycket stor.
Nu har sonen och hans flickvän köpt ett Nintendo Wii. Kanske inte säger så mycket om man inte är "inne i branschen". För mig säger det inte mer än att det är roligare spel och snyggare layout än i tidigare spel.
Så, igår kväll "sopade jag banan" i bowling. Lyckades även börja ha viss förståelse för hur man slår en golfboll (ja man slår som i verkliga livet). Tävlingsinstinkten gjorde sig påmind och jag kände adrenalinet flöda. En helkväll m a o.
Och visst, jag kan ha "bättre saker" för mig. Jag kan läsa en god bok. Gå en uppfriskande promenad. Se en film. Påta i trädgården. Baka. Göra något av allt det som förväntar sig att man gör när man passerat femtioårsstrecket.
Och sådana saker gör jag också. Ofta. Men ibland greppar jag handkontrollen och försvinner ut i den artificiella världen. Och tänk,
det är så roligt!
15 kommentarer:
TV-spel var min last för flera år sedan.
När barnen skulle sova, de två yngsta, satt jag i deras rum och spelade tetris. :-)
Nu har de sagt att det kändes så skönt att somna då. *ler*
Visst är det kul! Förr spelade jag Iceclimber på Nintendo så tummarna värkte och boxning var också kul. Med utflugna ungar blir det bara lite spel på datorn ibland.
Bollebygdsbo: Härligt! Och där kan man se TV-spelandets positiva inverkan på barnen :-)
Madicken: En till! Underbart. Ja boxning är ju riktigt svettigt att spela.
Då jag är världssämst på TV-spel blir jag alltid så frustrerad när jag aldrig kommer på hur de fungerar!
Vidare så saknar jag tävlingsinstinkten som behövs för att vilja lära sig och vilja vinna.
Slå sonen i tv-spel!
Wow! Vilken bedrift!
Iaf i det här hushållet ...
Rachet & Clank eller vad det kan heta har han fått mig att pröva nån gång. Vi körde nån version där man skulle hämta flaggor i nåt bo och föra dem till sitt. Innan jag ens fattat nånting var hans flaggor slut. *??*
Nä, jag skulle behöva "motstånd" mer i form av min mamma! ;-)
Däremot är jag en hejare på såna där mahjongspel på datorn.
Samuel: Jag tror det är min tävlingsinstinkt som kommer till utlopp när det gäller TV-spel. Jag ger mig inte i första taget!:-)
Cecilia: Hahaha. Jag känner igen det där att inte fatta något förrrän det hela är slut. Men efter ett tag börjar man fatta galoppen, fast för mig tar det ganska lång tid. Men med idog träning klarar man det mesta:-)
Haha...vad roligt. Jag är också lite fixerad vid spel. Men TV-spel har jag inte brytt mig om eftersom vi inget har haft. Men nu har grabben, han som fortfarande bor hemma, både köpt TV-spel och stor platt-TV, så vem vet. Men jisses vad jag spelade sådana där små spel som man höll i händerna. Super-Mario och så var det en apa som skulle hämta nyckar. Kul hade jag och många vuxna runt mig bara ruskade på huvudet....ha...det fick dom gärna göra
Gunnel: Men se där, det är fler än jag som gillar de där spelen :-)
HÄRLIGT EVA!!!
Jag gillar också Wii!! Spelar jättegärna bowling där. DET är så kul!
Har du provar Mario Kart? Det är vår senaste besatthet i min lilla familj. JÄTTEROLIGT är det. Ibland känner jag mig så barnslig, men vem BRYR sig!!
Annika: Nej, vem bryr sig? Ja visst är Mario Cart roligt?! Fast jag har bara spelat det en gång och är väl kanske inte riktigt inne i spelet än :-)
Härligt, mina ungar skulle bara älska dig. De har en pappa som är datorintresseerad, mycket, men se spel, de rör han aldrig....
cs: Inte det? Då missar du nåt kul!
Å, jag minns när sonen hade fått sitt första nintendo-spel, ett sånt här litet ett där man kunde spela Tetris.
Jag höll på att spela ihjäl mig och när jag gick på byn, såg jag figurer som liknade Tetris-staplarna lite här och där ..-))
Elisabet: Ja det är lätt att bli fast. Jag tycker du ska säga till PV att införskaffa ett Wii till pensionatet.
Spel har jag aldrig haft tålamod med och blir less efter en minut när jag inte fattar hur man gör. Men jag har full förståelse för att det är kul! Och varför ska vissa saker vara åldersbestämda?
Nä, spela på du! Jag tycker inte det är det minsta konstigt. Så länge ingen säger nåt om mina hårdrockskonsertslyssningar på tuben, ha ha. Egentligen borde jag väl vara 16 år för det, men jag blir på så glatt humör att det struntar jag blankt i.
Skicka en kommentar