Pengar är en laddad fråga för många, särskilt när man själv ska ta betalt. Jag har varit urusel på att ta betalt och är det fortfarande ibland. De senaste 14 åren har jag inte haft någon månadslön utan levt med "kniven på strupen". Om jag inte söker mina jobb själv får jag ingen lön.
Varenda krona tas tacksamt emot. Ibland blir det mer, ibland mindre och stundvis ingenting. Min hjärna har ställt in sig på detta och jag får rätta mun efter matsäck, vilket kan bli urtråkigt periodvis (ska jag ha råd att köpa det där dyrare schampot....?).
Nu är vi en grupp på fem personer som ska ut och marknadsföra en bok. Att åka runt och läsa och berätta om skrivande tar tid och kraft. Samtidigt är det så berikande och givande. Men - jag vill ha betalt. Frågor uppstår: Hur mycket kan vi ta betalt? Får vi några uppdrag om vi tar för mycket? Vi har lite olika syn på saken och jag känner mig som en snål tråkmåns när jag vill ha varenda intjänad krona för egen del, inte för att det ska gå till något roligt för gruppen.
Ingen av de andra anklagar mig för detta, ändå känner jag mig girig.
Ibland önskar jag att jag hade ett "vanligt" jobb med månadslön!
15 kommentarer:
Det finns ju något som kallas författararvode eller dylikt för en föreläsning. Tror att den ligger på 6000:-.
Och visst är det känsligt med pengar. Men ska man samarbeta så kanske man också måste samtala kring vad ens behov är. Liksom våga hoppa ut på 70 famnars djup...
Å vad svårt...
Inte ska du känna dig girig!
Men jag kan lätt tänka mig att man har svårt att värdera en tjänst eller handling i pengar.
Min dotter har lite liknande problem när hon skall ta betalt för sina tavlor. Hon är för det mesta nöjd om hon ersättning för materialet + lite till, medan jag tycker att hon ska stå på sig och verkligen ha betalt för arbete och lite till.
Men det tar nog tid att lära sig.
Jeez: Ja jag vet, pratade om det ikväll. Här uppe är det mkt svårt att få bra betalt. OK att vi inte får 6000 men lite mer än 500 som kyrkorna här betalar, det villjag ha. Vi är fem som ska dela på det!! Ja vi pratar om detta behov men det är alltid jag som gnölar. Och hoppar:-)
Marskatten: Är det vi kvinnor som har svårt att ta betalt? Sällan jag hör en man som jobbar gratis. Eller så har jag inte mött dem :-) Likadant hos din dotter. Klart hon ska ta betalt, det ligger mkt arbete bakom en tavla.
Oj, 500:- för fem pers känns rent snålt. Faktiskt. Okej att man vill ha saker billigt, men det är ju en hundring per person för ett föredrag. DET är ju pinsamt...
Man tar ju tid till förberedelser och genomförande från något annat.
Jeez: Ja nog är det aningen lite, särskilt om man ska ha det som en del av sin inkomst. Och visst kan jag göra en sådan sak någon gång då och då men inte för ofta. Precis som du säger så tar det tid från något annat.
Det är klart du ska få behålla pengarna själv, om du vill det. Det kan ju vara lätt för andra, som kanske har säkrad inkomst på annat håll, att vara generösa och lägga pengar i pott. Det är egentligen nästan kusligt hur vissa saker man gör bara tas för givet och att man ska bjuda på sin tid hela tiden.
Jag har varit i precis samma situation som du, desperat har man kollat runt vad man kan sälja...stereon eller nåt. Det var några år sen. Men jag tycker du ska tänka så här:
Så här gör jag just nu och då öppnar jag för fler att göra samma sak ifall det kör ihop sig. För det kan det göra för ALLA ibland.
Uttrycket "den som spar han har" är ett av de värsta jag vet. Numera brukar jag surt svara "den som kan han spar". Hej från mej!
Jag vet hur det är - jag har faktiskt varit i samma situation. Man kollar kritiskt runt i huset vad man kan sälja...stereon, eller nåt.Det var några år sen, men det är i färskt minne.
Jag tycker du ska tänka så här:
Eftersom jag gör så här just nu, öppnar jag för andra att göra likadant ifall det kör ihop sig. Kör ihop sig gör det för de flesta ibland, mer eller mindre. Uttrycket "den som spar han har" har retat mig åtskilliga gånger, lika mycket som det uridiotiska uttrycket "ta sig råd". Numera kontrar jag det första med "den som kan han spar".
Hejfrånmej.
Matilda: Ja det är ju ingen av de andra som ser något fel i att jag tar pengarna i egen pott, bara jag själv som känner mig nitisk. Något jag måste jobba med.
Eva A: Kloka tankar från dig. Jag ska ta efter dina ord: "Den som kan han spar"!!
Usch ja...det är svårt att ta betalt.
Det där skulle hindra mig från att vara egen företagare, för jag är en sån som AVSKYR löneförhandlingar med chefen .., jag önskar att det vore som förut, att vi bara följde kollektivavtalet.
Varför?
Jo, jag har jättesvårt att sitta och framhäva mina goda egenskaper, det känns ... så dumt.
Men när det gäller andra .., då tänker jag .., "hugg till och ta bra betalt!"
En god vän som är författare, hon sa att man aldrig ska sälja sig billigt, då tror motparten att man inte är så bra som man egentligen är ..-)
Lycka till!
Elisabet: Ja det ÄR svårt att förhandla "om sig själv". Men man lär sig med åren. Tack ska du ha!!
Gunnel: Oj, du slank undan mina ögon sist jag tittade här. Ja det är svårt - mycket.
Självklart ska man ta betalt för jobb man gör - mitt råd är att alltid, alltid komma överens om betalning i förväg, så att alla vet vad som gäller. Jag själv kan ställa upp gratis i två fall: det ena är om jag vill göra en ideell insats för en behjärtansvärd verksamhet. Det andra är att jag bedömer att marknadsvärdet (för mig) överstiger vad jag skulle kunna få ut i ersättning. Till exempel att jag räknar med att sälja ett visst antal böcker. Problemet med att ställa upp gratis till höger och vänster utan urskiljning är att man tappar i respekt - och dumpar priserna för andra, vilket är lagom uppskattat. Lycka till!
Inga-Lina: Tack för bra info angående detta! Och du vet ju vad du talar om. Bra tänk: att man tappar i respekt när man jobbar gratis samt dumpar priserna för andra - inte säkert man tänker på det sistnämnda.
Skicka en kommentar