måndag, augusti 13, 2007

Sammanfattning 1

Att sammanfatta den helg som varit är svårt. Vad känns viktigast att förmedla? Hur kan jag förmedla? Ska jag förmedla?

En stor och viktig tilldragelse känns ändå som något jag vill förmedla.

Jag börjar med en reflektion jag gjorde under lördagen.

Temat på Världens Fest var: Mellan himmel och jord. Mellanperspektivet stod för relationen mellan oss människor. Huvudtalare var Biskop Michael Lapsley. Hans engagemang i apartheidfrågorna i Sydafrika resulterade i att han 1990 miste bägge händerna och ett öga när han öppnade en brevbomb, adresserad till honom . På Världens Fest i lördags talade han om fred och försoning.

Efter hans föreläsning var det kaffepaus. 1 500 människor skulle serveras kaffe, ingen enkel uppgift, inte ens för ett stort hotell som Holiday Club. I kaffekön ( det fanns sex olika ställen att välja på) stod ett antal smått irriterade människor. "Ska det ta sån här lång tid?" "Det var minsann slut på kaffe när jag kom fram!" "Hur ska jag hitta till kaffeborden nu då?" Jag förundrades över människors egocentriska förhållningssätt. Efter att ha lyssnat till M. Lapsley där han stod med två krokar till händer, talandes om förlåtelse och försoning som en av nådegåvorna, kändes det så futtigt att gnälla över kaffe. Var fanns ödmjukheten? Var fanns det kristna förhållningssättet? Det är lätt att sitta i kyrkan och lyssna till alla ord, att stämma in i sången och bönerna. Men, när inte ord och handling stämmer överens då känner jag att ordet tappar sin tyngd. Helheten behövs för att trovärdighet ska råda.

Vill du läsa mer om Michael Lapsley och hans arbete kan du gå in på den här sidan:

http://svenskakyrkansmission.svenskakyrkan.se/ArticlePages/200410/12/20041012141732_admin173/20041012141732_admin173.dbp.asp

16 kommentarer:

Anders sa...

Bra skrivet Eva, jag var också med på Världens Fest och reagerade precis som du. Hur ska vi få ord och handling att kopplas ihop bättre i kyrkan?
Ibland förtvivlar jag men som tur är finns det människor som Michael Lapsley.

Mvh
Anders H
Arboga

Evas blogg sa...

Anders: Vad skönt att höra att vi var fler som reflekterade över detta! Precis som du säger, det är tur att det finns goda förebilder, t ex M Lapsley.

Evas blogg sa...

P.S till Anders: Tack!

Anonym sa...

Jätteintressant för jag håller med dig att ofta reagerar man på olika saker i samhället och sen glömmer man sitt eget handlande
Eller inte ser lika objektivt på sitt handlande ..De små vardagliga händelserna är viktiga
Blev lite krångligt men hoppas ni förstår vad jag menar/pimpim

Jämtlandstösen sa...

Ja, det är svårt det här med ord och handling. Jag håller med om det Pimpim skrev att ibland ser man inte lika objektivt på sitt eget handlande som man kanske gör på andras.
Det handlar om att låta tron ta gestalt i alla vardagliga händelser som vi möter, stort som smått.
Sedan tror jag att vi svenskar är lite bortskämda också och inte medvetna om hur bra vi har det alla gånger.

Bloggblad sa...

Man kunde ju hoppas att det man hört skulle sitta i några minuter...

Panter sa...

Bra att du skrev. Jag tycker att det är tråkigt att vi så sällan lär av andra, på riktigt. Sitter våra beteenden så i ryggmärgen?

Kunde du hålla tyst i kaffekön, när gnället satte igång? Det hade nog inte jag mäktat med.

Evas blogg sa...

Pimpim: Jag tror du har alldeles rätt i det du säger; vi har svårt att se oss själva i sammanhanget. Många ser inte sitt eget beteende. Och att ändra på andra är ju inget vi ska pyssla med men däremot jobba med vårt sätt att vara genetemot andra och oss själva, svårt är det.

Jämtlandstösen: Precis den känslan fick jag när jag hörde allt gnäll, vad bortskämda vi är! Många tänker bara på sig själva i första hand. Och att tänka på sig själv ska man göra men det beror på i vilket sammanhang.

Bloggblad: Instämmer!

Panter: Det var ju så att jag arbetade där, som funktionär skulle jag styra upp alla människor i kön och vara trevlig och tillmötesgående. Inte helt lätt!

Det Mörka Hotet sa...

Håller givetvis med de andra att du skrivit en väldigt intressant blogginlägg!

Människor som Michael Lapsley betyder kanske än mer för personer utanför Sydafrika än bland de sina - då alltför många enbart ser till sin lilla värld: tänk om de där personerna kunde bli filmade och se'n höra sig själva gnälla om lite fika!


DMH/Samuel

Evas blogg sa...

Samuel: Tack! Ja det var en idé att ta med till en annan gång, att filma och sen visa upp!! Tack för tipset;-)!

Cecilia N sa...

Jag missade M Lapsey för snart åtta år sen när han var här i stan. Grämer mig än. Men jag var i stort behov av massage och fick den tiden föreslagen för mig och vågade inte "pruta". Hon var ju ändå rar och lät mig komma på en söndag.

Hade varit skoj att var i Åre. Men nä, det blev inte.

Evas blogg sa...

Cecilia N: Det kanske kommer nya möjligheter, både till Världens Fest och till M Lapsley!

Elisabet sa...

Häromdagen hade jag en kund i kassan som förfasade sig över affärens höga priser. Allt var fel! Nu skulle han byta butik också.

"Jadu .., det är just nu miljontals människor som är hemlösa efter översvämningar, så helt ärligt tycker jag att du hetsar upp dig över småsaker .. ", sa jag.

Då minsann.

Skulle Han Tala Med Chefen.

Evas blogg sa...

Elisabet: Bra Elisabet! Men han måste ha varit en mycket bitter man och en man som inte kunde se sig själv i sammanhanget och def. inte såg sitt eget beteende.

AMber sa...

Eva, det är precis på grund av bristen på kärlek och ödmjukhet som jag gått ur svenska kyrkan. Första gången jag reagerade var redan när jag läste till min konfirmation...

Jag vet att många gör ett bra arbete och är precis som man borde vara, oftast, om man är aktiv i kyrkan, men det är alltför många som är helt tvärt om, tyvärr.

Evas blogg sa...

Amber: Ja det är så tråkigt att den känslan ska få finnas. Men jag kan förstå dig. Ibland undrar jag själv men min tro är alltför stark för att jag ska låta det destruktiva få ta över. Men den tråkiga stämning som ibland råder är inget berikande, snarare tvärtom. Tack och lov finns det många andra som lyfter, som inger hopp till oss andra.