Den senaste månaden har morgnarna sett ut så här. Smärtan är mycket påtaglig och jag kan inte gå rak.
Jag känner igen det, har levt med smärtan så länge. Periodvis har det känts bättre och då tackar jag för varje dag som inte smärtan "tar över".
Nu är den tillbaka med all sin kraft och det begränsar mig. Inplanerade saker, som inte är nödvändiga, får ställas in. Morgonbestyren tar ett par timmar. Jag kan inte göra så mycket mer än att vänta på att värktabletten ska börja ge resultat, så att jag kan klä mig. En lång varm dusch och sedan insmorning av liniment. Därefter kan jag börja känna mig någorlunda rörlig.
Jag blir alltid nedstämd när dessa perioder kommer, inte lika mycket nu som förr. Det är ändå svårt att acceptera. Tankarna kring livet och hur det ska bli finns där. Varför klarar inte jag av att leva ett liv som andra? Ska jag aldrig bli bra? Hur ska jag leva för att detta inte ska återkomma?
Frågor som jag levt med under så många år. Livet känns ibland så begränsat och ingenting är självklart. Det jag bestämde igår kanske inte gäller idag, just på grund av att kroppen säger ifrån.
Idag är en sådan dag. Jag fick skrinlägga mina planer på grund av smärta. Jag känner mig instängd i min egen kropp och det gör ont, både i kropp och själ.
Och jag vet, det kommer bättre tider, bättre dagar.
Just idag måste jag få klaga. Allt är inte bra.
Inte idag men
kanske i morgon.
24 kommentarer:
Ja du Eva att ha värk är inget att längta till. Jag hade tur som kunde operara bort min. Känns ändå lite bra att ha haft så där ont som jag hade innan för då kan jag bättre förstå när andra har ont. Man måste få gnälla av sig när allt är jobbigt. Det brukar öppna en liten ventil som gör att det oftast känns lite bättre efteråt.
Hoppas det blev så för dig nu.
Kramar från mig
Klaga på du, det har man rätt till när det gör ont! Ta det lugnt och var snäll mot dig, skickar en varm kram till dig!
En del djur har fördröjd fosterutveckling. Det kom jag att tänka på när jag läste om att det tar två timmar av väntan innan tabletterna gör dig tillräckligt smärtlindrad. Tänk om det fanns värktabletter med fördröjd effekt!
Ja visst kan det vara skönt att klaga, jag försöker att inte göra det, i den mån det nu går. Omgivningen orkar inte med gnälliga tanter, inte särkilt livsbejakande med en som klagar hela tiden. Men, ibland blir det bara för mycket. Jag orkar inte "hålla gardet uppe". Kram till dig!
Qi: Tack snälla du. Ja just detta att varje morgon under lång tid vakna med denna smärta, det blir outhärdligt till slut. Jag är så trött på detta! Tack för din värmande kram!
Blyger: Hm, nu hänger min hjärna inte riktigt med. Fördröjd effekt, då tar det ännu längre tid?! Eller?
Oj, jag skrev inte hela tankegången, märker jag...! Jo, jag tänkte så här; en del djur parar sig på sommaren/hösten, men embryot väntar med att växa tills senare, så inte födseln sker mitt i vintern. Då tänkte jag att om det fanns värktabletter med fördröjd verkan så kunde du ta tabletten på kvällen och så börjar den verka under sennatten så du studsar smärtfri upp ur sängen på morgonen. :-)
Just att aldrig kunna bestämma - att alltid vara i underläge. Att alltid vara tvungen att be om hjälp, nästan aldrig göra det man tänkt. DET är jobbigt + att man har smärtan ovanpå den själsliga smärtan att inte kunna ......
/Lena
Blyger: Jaha, det var så du menade. Ja tänk, så skönt det skulle vara!
Lena: Ja det är just det, så svårt att bestämma något för man vet aldrig hur nästa dag ska bli. Ibland pressar jag mig till att göra saker för att jag tror att jag måste eller för att jag tror att det är bra för mig. Men tyvärr kommer det ofta surt efter. Och visst, jag ska ta det lugnt och tänka efter men, för sjutton, man måste ju få leva också!! Så jobbigt att alltid tänka innan, på ev konsekvenser. Svår ekvation att knäcka!
Nämen, sicket elände! Krya-på-dig -kram från andra sidan berget!
Annika
Annika: Tack snälla!!!!
Jobbigt att ha smärta som bara dyker upp sådär. Klaga på du. Du är i din fulla rätt. Bloggen är ventilen. Vet du var smärtan kommer ifrån och varför den finns där? Jag tänker på dig. Kram.
Svartvitan: jag har jobbat mkt med min smärta, på många olika vis. Och jag har lärt mig ett och annat. Ändå, är det svårt att få bukt med den, det handlar om så mkt.
Så jobbigt och så tröttande! Klart man behöver gnälla av sig. Själv fick jag en kortisoninjektion i min axel i morse+en trave inflammationsdödare i tablettform.
Madicken: Har du besvär med axeln? Ja jag känner mig fortfarande som om en vält har kört över mig, öm i varje muskel. det hugger lite här och var. En ordentlig inflamm. denna gång. Sköt om dig!
Det jäkliga är när man inte kan röra på sig som man vill. I förra veckan var det ett par morgnar då jag bokstavligen stapplade ut genom ytterdörren för att gå till jobbet, men skulle INTE ge mig. Ryggen ska lyda MIG. Ett tänkande som inte alltid funkar, förstås.
Hoppas du känner dig bättre snart.
Ja, det måste vara jobbigt när smärta hindrar från att göra det du vill och glatt dig åt. Hoppas att du mår bättre snart igen. Ta hand om dig.
Matilda: Tack! Nej det funkar inte alla ggr. Jag körde på när jag var yngre men till slut sa kroppen helt ifrån, efter det måste jag lyssna på vad kroppen vill, annars vet jag att det blir sängläge någon vecka och det vill jag inte.
Jämtlandstösen: Tack ska du ha! Ja det är trist men jag är van men visst känns det jobbigt ibland. Ett begränsat liv stundvis.
Värk måste vara en stor börda för en .
Jag har oxå periodvis värk i min kropp men inte så mycket som du verkar ha,
Man blir ju lite deppig när det är tugnt.
Kramelikram till dig och nu börjar min datatid att sina. /pimpim
Hur mår du idag då? Hoppas att du är bättre.
Vill bara säga att jag önskar din värk ditt pepparn växer och ger dig en styrkekram från mig!
Hoppas du är bättre idag!?
Pimpim: Har du datatid? Ingen dum ide'! Ja det är smådeppigt när man inte funkar som man vill. trösten är att det kommer bättre dagar.
Svartvitan: Tyvärr är det inte så mkt bättre, känns som en ångvält kört över mig. Skyller på lågtrycket! Men jag tar det lugnt, kan i alla fall stå och gå i lungt tempo.
Londongirl: Tack snälla för kramen, den behövdes!!
Åh, vad besvärligt att du har smärtperioder. Det måste vara jobbigt. Jag hoppas att den kommande sommaren för med sig mycket sol och värme; det brukar lindra de flesta smärttillstånd. Eller hur?
Krya på dig! Smulan
Smulan; tack ska du ha! Ja värme brukar göra susen. Och av den varan är det noll just nu!!
Så där har min man det, lite nu och då. Och nu är en sån period. Jättejobbigt, både med värk och ovissheten; hur länge ska det pågå den här gången?
Bloggblad: Ja det kan inte vara lätt att vara anhörig heller. Vi smärtisar kan bli en aningens modstulna när vi får "våra perioder".
Skicka en kommentar