fredag, april 27, 2007

Fredag på stan


Ny reklam på teatern. Nästa års stora sportevenemang här i stan - skidskytte VM

Hela eftermiddagen har jag, vår yngsta och min mamma gått runt i affärer. Det verkade som om ALLA var i stan just denna eftermiddag. Trångt precis överallt. Jag har mycket svårt för trängsel nu för tiden, mitt annars ganska lugna humör förändras markant, jag blir vresig. Nu hittade vi i alla fall det som stod på listan, skor och kjol till vår yngstas studentdag.

Vi gick sedan på ett av stans cafe'er och med risk för att låta som en riktigt gnällig pensionär skriver jag härmed följade rader: Måste alla föräldralediga unga mammor gå på ett och samma cafe'?! Då vi hade försökt på andra överfulla cafe'er var detta sista utposten, min gamla mor orkade inte gå längre. Så det blev en snabbfika bland barnvagnar och springande små telningar. Jag har inget emot barn, inte alls, men när huvudet redan är trött och jag vresig, då är gälla barnskrik inte till sin fördel i mina öron.

Kan detta vara ett ålderstecken tro? Jag är egentligen inte så gnällig men min stressnivå är så oerhört låg nu för tiden. Jag tål så lite.

Dottern fick i alla fall en söt vit kjol och ett par silverskor! Och det känns roligt.

Här hemma är det tyst och lugnt och jag kan pusta ut. Hoppas på lite värme denna helg, så jag får gräva i rabatterna vid stugan. När jag gör det kan jag garantera noll vresighet, då är jag mild som en ängel.

Hoppas ni får en fin helg allihop!

16 kommentarer:

Inkan sa...

För mycket stress blir negativt... så lägg dig på knäna och påta lite i jorden. Sätt dig i solstolen, titta på Oviksfjällen och njut:)

Det är en stor konst att njuta i nuet och inte ha krav på att vara så jäkla duktig hela tiden.

Va in't ampen
va fejjen!

Bloggblad sa...

Så skönt att fler känner av ålderstecken - för visst är det ett sånt... :)

Annars trodde jag att "alla" var här på Willys idag...

Blyger sa...

Men Eva... Jag hade blivit MER förvånad om det hade varit folktomt en fredag eftermiddag, PRECIS vid löning och i finväder... -Dömt att misslyckas om man vill vara lite själv på stan, om du frågar mig, alltså.... :-)

Evas blogg sa...

Inkan: Je ske försök å va fejjen!! Bäre je slipp stan!

Bloggblad: Nä, det var i Östersunds centrala stadskärna alla var!! Bra, då vet jag att vi är fler som känner det så!!

Evas blogg sa...

Blyger: Fint väder, hm...jag tänkte att det var p g a att det inte är så värst fint väder alla gick på stan. Och löning, eftersom jag inte har någon trad. sådan tänker jag inte på att det är lönedags. Men visst, alla elever brukar sluta tidigt på fredagar så jag borde ha kunnat förutse det.

Gunnel sa...

Det hoppas jag du också får. Hoppas nu att du kan påta ute vid stugan. Jag förstår att du längtar efter det när du läser alla bloggar söderifrån.

Jag tillhör också den skaran av människor som blir stressad av mycket folk. Knuff hit och slit dit och gap och tjo. Fast jag skyller inte det på åldern.....för så är det väl ändå inte :O)

qi sa...

Jag var också inne i stan idag.. Helt slut i huvud och ben när jag kom hem. Men jag fick gjort de ärenden jag tänkt mig, köpt nya, sköna skor och te, riktigt gott te som jag njuter av nu...

Trevlig helg till dig Eva och en kram!

Vonkis sa...

Ålderstecken? Jag blir galen på mammamaffina på stan och deras skrikande ungar som de aldrig kan säga till. Huvva ligen.

Trevlig helg på dig också. Hoppas att ni får mycket sol norrövers.

Elisabet sa...

Ibland tycker jag dessutom att ungar numera får springa hött om bött och rasa omkring, även på matställen.
Måste man det?
När ena barnbarnet var bara kanske 2 år .., lekte hon och bästa kamraten som var lika gammal och det var just när vi gick ut och åt ett helt gäng i Lysekil.
Till slut tog jag ungarna med mig och gick ut .., det var pinsamt tyckte jag med allt stoj när människor kanske betalar mycket för att gå ut och äta och ha det lugnt och skönt.

Gammaldags?
Ja, då är jag det.

Evas blogg sa...

Gunnel: Nej ok då, det är inte åldern;-)! Ja nog blir jag avundsjuk på er i "södern", vi har så kort vår/sommar här och allt blir så intensivt när den väl kommer. Man väntar och väntar.

Qi: Tack detsamma! Så gott det låter, med en kopp gott te och för att inte säga sköna skor. Det behöver jag också, det enda jag kan gå i nu för tiden.

Vonkis: Bra! Att vi är fler. Då är det inte bara vi ljudkänsliga som tycker så! Jag har också reagerat som du, varför aldrig föräldrar inte säger till sina barn. Tycker de verkligen att det är helt i sin ordning att barnen gastar runt och verkligen stör?! Hoppas även du får en solig och fin helg!

Elisabet: Bra, att du står för vad du tycker!! Nej det är inte gammaldags, jag tycker att det är helt i sin ordning. Och jag tror inte alla föräldrar tycker det är kul med stojiga barn, eller så hör de inte längre. Kanske en spegling av vår stressade tillvaro, man är så van att folk springer hela tiden och alltid en massa ljud omkring sig. Men jobbigt är det.
Hoppas du får en fin helg i Ystad!

londongirl sa...

Hej Eva! Tack för kommentaren på min blogg! Roligt att du tittade till mig. Vilken trevlig blogg du har. :-)

Evas blogg sa...

Londongirl: Välkommen hit! Tack detsamma säger jag till dig. Kommer att hälsa på dig igen!

Matildas fikarum sa...

Minns en flygresa med ett japanskt flygbolag. Där satt rader av små japanska barn och lekte tyst med sina ritböcker och andra "bordsleksaker" och pratviskade sinsemellan. Inte verkade de mer olyckliga för att de uppförde sig fint. Varför kan de? Om inte svenska barn kan.

Evas blogg sa...

Matilda: Ja man kan ju undra?! Uppfostran? Det är både positivt och negativt med en friare uppfostran, den som har utvecklats i vårt land. Att barnen inte ska behöva vara tysta utan få leva som det spontana barn det är, det är bra. Minns, med bävan min generations barn, vi fick ju aldrig prata i vuxnas sällskap. Men det känns nästan som det har blivit precis tvärtom nu, att det bara är barnen som hörs! Finns det ingen medelväg?!

Vonkis sa...

Matilda

Jag var i Schweiz för ett tag sedan och eftersom jag är så himla flygrädd såg jag verkligen inte fram mot flygresan. Det började inte så bra med en massa turbulens i luftrummet men det lugnade ner sig efter ett tag. När det var ca tre kvart kvar på resan fick ett av barnen på planet tydligen en massa spring i sina ben. han sprang och hoppade fram och tillbaka, fram och tillbaka. Inte alls roligt för en so mär flygrädd. Tror du att hans föräldrar sa till? Nej då. De bara tittade på honom och log. Till slut sprang ungen in i ett armstöd och gjorde sig illa. han gick gråtande och satte sig hos sina föräldrar och jag log inombords. Jag vet. Jag är evil.

Evas blogg sa...

Vonkis: Fniss. Jag skulle nog också ha känt detsamma som du!