torsdag, mars 29, 2007

Stresspåslag




Jag har föreläst och hållit kurser i utbrändhet. Hur vår duktighet leder oss till utmattning. Ändå, är det svårt att själv hålla denna duktighet på avstånd. Jag tror det handlar om ett beteende, som vi har med oss sedan vi var små. Ett beteende är inte så lätt att ändra på, helt och hållet. Även om vi förändrar oss så finns små fragment kvar. Nedan följer mina förmiddagstankar, en vårdag när solen strålar och jag har ett berg av krav som tornar upp sig framför mig.

"Nu har jag sovit 1,5 timme längre än vad jag skulle. Mobilen snoozade länge men jag orkade bara inte kliva upp. Sol idag igen. Det här vårljuset är så starkt! Jag som längtat efter ljus men, nu är det för mycket. Aldrig kan jag vara nöjd!

Och golvet, fy sjutton så det ser ut. Måste dammsuga. Men, så trist det är här utan Zazza. Nu är hon hemma hos husse igen, där ligger hennes leksak på golvet. Den kan jag ta undan tills nästa gång hon kommer. Ingen gosig kram idag, det gjorde lite ont när hon gick hem igår. Ett avsked av några fina dagar. Hon är en fin vän.

Och tentan, hur ska jag klara den på lördag?! Jag ligger efter i pluggandet. Inte har jag kunnat vara inne och hängt över böckerna den här veckan, alldeles för vackert väder för det. Kvällarna, för trött. det har blivit några sporadiska "sittningar".

Och där ligger BH:n som måste tvättas för hand. Och födelsedagskortet, det måste iväg i morgon. Har jag någon bild liggande? Måste kolla.

Håret, jag måste tvätta håret, ska ju på reflektionsgrupp i kyrkan i eftermiddag. Jaha, vad ska jag ta på mig idag? Varmt, men ändå inte sommarklädersvarmt.

Ringa mamma, jag har ju inte pratat med henne på flera dagar. Det kommer att bli ett långt samtal, hon kommer att ha massor att berätta och jag har inte tid! Kanske får jag mig en näsbränna också, för att jag inte ringt på länge. Orkar inte!

Och påsken, snart är det ju påsk! Måste laga lite god mat och städa och...nej!

Var ska jag börja någonstans? Hur ska jag strukturera upp dagen? Känns som om det är en omöjlighet. Och ryggen, den hugger, hela tiden. Typiskt, så fort jag känner mig som idag så hugger ryggen. Den skriker: "Ta det lugnt Eva!!"

Det här känns inte bra!


Inte det minsta.

33 kommentarer:

Madicken sa...

MYCKET igenkännande...Men tvätta för hand?! Handtvättkläder som BH lägger jag i nätpåse o tvättar på skonprogrammet - det funkar. Ta ett djupt andetag! Ska jag säga...men i allafall. Det ordnar sig alltid!
Kram!

Evas blogg sa...

Madicken: Ja, jag tror att det är ett vanligt fenomen, som inte ska förringas. Ibland kan det vara bra att stilla sig och reflektera över sina tankegångar. För mig är det en nödv.het, annars faller jag tillbaka till en alltför hög stressnivå och då brakar det ihop. Jag har tvättat "sönder" så många BH:ar, de blir inte bra. Nu försöker jag tvätta dem för hand emellanåt. Tack, jag tror också det blir bättre dagar. Kram!

Jämtlandstösen sa...

Känner också igen mig i det du skriver. När det gäller tentor är det inte måttligt vad jag kan stressa upp mig. Men det som brukar funka för mig är att ta en paus och gå ut och gå en stund om det finns möjlighet. Sedan känns huvudet klarare:-)
Men det är jobbigt när man är mitt uppe i stressen.
Och skönt när det lugnat sig lite, en dag har man äntligen fått iväg den där tentan:-)

Anonym sa...

Nu är det tre år sen jag "brände" ut mig och jag är tillbaka till 75%
Och är jätteglad för det.
Hoppas att jag lärt mig lite om mig och mitt beteende i stresssituationer så jag aldrig mer åker dit.
Men det är inte lätt. /pimpim

Evas blogg sa...

Pimpim: men tänk att du kommit tillbaka på 75 %! Det är jättebra, inte alla som klarar det. Men vi är olika och vägen tillbaka kan se mkt olika ut. Men det är svårt att lära sig leva på ett annat sätt, man måste hela tiden tänka på vad man gör.

Gunnel sa...

Förr hade jag lite av det där med alla måsten. Sån är jag inte längre. Kraven var bara jag själv som ställde, oftast i alla fall, och det är skönt när det mesta är borta. Ibland kan jag faktiskt bli stressad av att jag bara låter dagarna gå ... eller hur jag ska säga.
Jag har en grej med vad det gäller "storhelger" och mat. Jag gör aldrig iordning massor av olika sorter. Jag delar hellre upp det på flera dagar.
Kanske kan tyckas tråkigt av många...men det struntar jag i. Jag hör på jobbet hur dom planerar och handlar och har sig...då funderar jag ... Är det något fel på mig som inte har det så där??

Eva...ta det lugnt...det kommer en dag i morgon också.
Kram från mig

Evas blogg sa...

Gunnel: Så klok du är! Önskar jag hade mer av det tänktet! Men det är alltid bra att höra andras tänk, alltid tar man till sig lite av det. Nej jag tänker inte göra en massa påskmat. Kör nog på din linje! Tack för dina tankar!! Kram.

Inkan sa...

Vi har bara ett kort liv - så det måste man bara göra det mesta och bästa av.
Den där jäkla stressen och alla måsten och krav - är farligaste av allt. Nu har jag börjat lämna det mesta bakom mig. Och samtidigt klivit ur den kärlekskris som jag drabbades av i höstas.

Och nu gör jag som innan krisen: njuter av livet, mina vuxna barn, skriver,läser och kopplar av.

Och tackar den som såg till att jag var klok och vårdade min ekonomi så att jag kan välja vad jag vill idag. Någon var god.
Har jag insett, det kan inte bara vara tur.

Evas blogg sa...

Inkan: Hej igen! Välkommen tillbaka! Ja du har kämpat och så skönt att det åter börjar kännas bra och att du kan njuta av livet. Det är ju det som vi alla borde göra mer. Och ekonomin ja, pengar behöver vi, om än kanske inte i överflöd men i alla fall så vi känner att vi inte behöver oroa oss för nästa dag. Visst är det skönt när man känner just det, att någon var god?!

Blyger sa...

Eva, kan du göra Hälsa Jämtlandstösen välkommen till bloggvärlden från mig. Jag kan inte kommentera hos henne, för det är bara de som har blogspot som kan det...

en iten tant sa...

Någon sa att stresseffekter beror på att människan är designad för att möta en sabeltandad tiger någon eller några gånger i livet. Dvs våra inre försvarsmekanismer och stresshormon som går igång när vi behöver försvara oss eller fly är tänkta att startas och vridas på hög varv bara ett par gånger i livet. I dagens samhälle är den sabeltandade tigern utbytt mot tidsbristen och alla små och stora göromål plus alla eventuella katastrofer som kan drabba en osv och försvaret rusar i topp flera gånger om dagen. Undra på att vi slits!

Evas blogg sa...

Blyger: Mmm.

Evas blogg sa...

En liten tant: Ja det är ett onaturligt liv. Jag tror inte kroppen hinner varva ner ordentligt, vi är alltid triggade. Som om vi väntar på tigern hela tiden. Försvar dygnet runt så att säga. Inte undra på att så många är sjuka i dagens samhälle.

Berit sa...

Utifrån min erfarenhet verkar det som svenska kvinnor ställer mycket högre och annorlunda krav på sig själva (och där med press och stress)än de kvinnor jag känner från andra länder och kulturer.

Vonkis sa...

Ska läsa ikapp mig senar på din blogg. Nu ville jag bara passa på att önska dig en härlig påsk. Åker strax till Schweiz och har en sån resfeber.

Kram på dig.

Evas blogg sa...

Jämtlandstösen: Men oj, jag såg visst inte ditt inlägg igår. Ursäkta! Ja detta med tentor är för mig ett troligt stresspåslag, särskilt nu när vi har 2-timmarstentor. Hemtentor går mkt bättre. Idag har jag ont i magen inför morgondagens tenta, ändå, jag kommer inte till skott. Svårt att sätta mig ner i lugn och ro och plugga. Ja promenader är bra för att rensa huvudet. Det kör jag också med.

Evas blogg sa...

Berit: Ja tänk så märkligt, utbrändhet är mest uttalat i Sverige tror jag. Man kan ju undra varför!!

Vonkis: Men åker du till Schweiz? Låter jättekul. Vad ska du göra där? Önskar dig en trevlig resa. Ångesten brukar släppa när man väl är på väg. Kram till dig!!

Matildas fikarum sa...

Jag sitter här och blir stressad själv av alla måsten du räknar upp! Fy faderullan. Nä, strunta i dammsugning och alltihop och ta det lugnt. Kanske skjuta på tentorna till nästa termin? Ingenting är värt att blir så stressad över. Och mamma din får väl vänta med telefonsamtalen.

Strunt i alltihop, avboka sammankomsten i eftermiddag och njut av livet och ta en lång härlig promenad istället. Gör nu som mamma Matilda i Sydney säger så blir det bra. Man "måste" ingenting. Ingenting alls, faktiskt.

Evas blogg sa...

Matilda: Kloka ord från Sydney tackar jag för!! Du har så rätt, man måste ingenting. Kraven skapar jag själv. Ja nu har det gått ett dygn sen jag skrev detta, jag gick på mötet. Idag är inget inbokat och jag har varit ute i solen.

smulan sa...

Eva och Berit!
Ja, det är märkligt det här med utmattningssyndromet i Sverige. Jag har funderat i samma banor. Men jag vet nu - genom att ta tagit del av vetenskapliga undersökningar om denna sjukdom - att sjukdomen inte är enbart lokaliserat till Sverige (även om man tycks tro det)Den finns i hela världen, mest i i-länder. Men kanske talar vi mer om det i Sverige än i övriga länder? Jag är inte säker.

Men eftersom jag själv har drabbats av detta för ett par år sedan, kan jag helt säkert säga att synmtomen är totalt uttalade. Jag vet dock inte säkert om jag skulle haft symtomen om jag bodde och levde i ett annat land och kultur....? Jag tror att det är den svenska, kyliga "tjänstemans- duktig-mentaliteten" som skapar de frustrationer som människor i Sverige i så hög grad upplever.
Vi behöver mera av det sydeuropeiska kynnet - humanitet och närhet till människor.

Vi funderar så småningom att flytta till Portugal.... (åtminstone vintertid)

Ta´t lugnt Eva! :)

Evas blogg sa...

Smulan: Intressant. Vilka länder är det mer än vi? Och är sjuktalen lika höga? Ja vi har ett bistrare klimat här uppe, både rent väderleksmässigt och känslomässigt. Stänger gärna inne känslor och det sätter sig i kroppen. Portugal låter spännande. Vintern skulle jag också kunna tillbringa i sydligare nejder. Ska "hålla igen" mig själv lite. Snart är det påskledigt.

Blyger sa...

I ett reportage jag såg för ett tag sedan intervjuades en svensk kvinna som bor och jobbar på Island. Hon var alldeles chockad över den eskalerande ohälsan i Sverige. På Island jobbar man tydligen (enligt henne) hårdare, har längre dagar, färre semesterdagar och jobbar högre upp i åldrarna än i Sverige och ändå är begreppet "utbrändhet" eller "utmattningsdepression" helt främmande för dem på Island. Hon funderade på hur det kommer sig...
Ja, hur kommer det sig? Undrar om någon skulle vilja forska lite på det... Kan det finnas något genetiskt? Socialt? Kulturellt?

Evas blogg sa...

Blyger: vet du att den tanken har slagit mig flera ggr, varför är det ingen som har forskat kring detta? Hm, kanske nåt för mig?! Intressant är det i alla fall.

Qi sa...

Alla andra har skrivit det jag själv tänkte när jag läste ditt inlägg. Vi är så många med detta duktighetssyndrom! Och även om vi vet precis var felet ligger så är det så svårt att ändra sig.

Du beskriver det så bra!

Evas blogg sa...

Tack QI! Ja tänk att man vet så väl, ändå är det så lätt att "halka dit".

smulan sa...

Blyger och Eva!
Det finns forskning runt utmattningssyndrom globalt. Jag har det inte tillgängligt just nu, men jag har läst om det ganska nyligen. Och som sagt; det finns även i andra länder; främst i-länder. Men kanske talar vi mer om det i Sverige?

Jag tror inte att det har med hur mycket/lite man arbetar - det beror på arbetsmiljön och de ökade orimliga kraven på arbetet som knäcker människor.

Evas blogg sa...

Smulan: Jag ska kolla runt på nätet vid tillfälle och se om jag hittar forskning kring detta. Är så nyfiken på att läsa om det!

Ninni sa...

Oj,oj det var många måsten!

Känner igen det där med din mamma...jag ringde ganska ofta, nästan varje dag.
men ibland så blev det inte så...och då fick jag ofta en näsbränna av henne...enormt jobbigt och det gav mig dåligt samvete hela tiden!

Hoppas nu du får en lugn och skön helg...pusta ut och njut av våren!
Kramen

Berit sa...

Det finns en svensk, Olle Wickbom, som har en teori om utbrändheten.
http://www.smedjan.com/etta.asp?sida=display&nr=1278
Den är något politisk och kanske upprör men den kan vara värd att beakta. Det vore intressant att seriöst och vänligt diskutera dagens kvinna och se om vi egentligen blivit så mycket lyckligare genom den sk. frigörelsen.

Evas blogg sa...

Ninni: Ja detta med mor/dotter kan vara en kompicerad historia, inte alltid så lätt att hantera. Ja nu är tentan skriven och jag är ledig till på måndag.

Berit: Ska gå in och kika. Inte så lätt att göra karriär och samtidigt fortfarande axla hem och familj, som det kan bli för många kvinnor idag.

smulan sa...

Wickboms artikel var läsvärd.

Fast jag förstår inte din kommentar om frigörelsen, Berit? Är du emot den, eller?? Jag är, trots allt glad över att vi har kommit så långt som vi har i Sverige. Om man räknar bort de låga lönerna för kvinnor i servicesektorn.:( förstås... - helt ovärdigt ett "jämlikt" land som Sverige!

Vi har långt kvar när det gäller kvinnors självklara val att kunna vara hemma när barnen är små om de önskar. Alla har inte råd med det. Tyvärr.

Det är andra faktorer än jämlikheten som orsakar stresssjukdomarna anser jag.
När det gäller den globala utbredningen av utmattningssjukdom måste jag återkomma när jag hittat artikeln jag läste om detta. Mitt minne har blivit så kort...(av stress...?:))

Hoppas tentan gick bra, Eva!

Evas blogg sa...

Smulan: Återkom gärna med artikeln!! Intressant att få höra de andra faktorerna av utbrändhet. Ha en fin dag!

Anonym sa...

"Frigörelse" är ett så subjektivt, allomfattande ord som naturligtvis är menat som något positivt. Tittar man över lag på dagens kvinnor så ifrågasätter jag om vi blivit lyckligare än våra mormödrar och om vi verkligen blivit jämlikare eller friare. Vi har provocerat fram ett samhälle som genom skattelagstiftning bl.a gör det ekonomiskt svårt för en förälder att vara hemma med sitt barn. En attityd som man också ofta möter är att det nästan anses som en bestraffning att behöva avsätta tid i karriären för att vara hemma. Med skattemedel stöttar vi de kvinnor (småbarnsföräldrar) som förvärvsarbetar men vi underlättar inte ekonomiskt för de som vill vara hemma.
Jag tror också att många kvinnor innerst inne skulle vilja ha mer tid med barnen och arbeta halvtid men om vi öppet erkänner det har vi förlorat position i "jämlikhetskampen". Snälla, se inte det jag skriver som en provokation. Jag vet att ämnet lätt spårar ur om man ifrågasätter den sk. frigörelsen och könsroller men jag tror att det kan vara bra att se på kvinnors roll ur många synvinklar och också titta på utbrändhetens orsaker öppet och ärligt.

Berit