Jag har en manlig vän, ja förutom min man! En vän som jag tycker mycket om och som jag kan prata med om det mesta. Han är helt "ofarlig" eftersom han inte är intresserad av kvinnor. Han är yngre än mig, klär sig mycket snyggt och ser bra ut.
Men....omgivningen tisslar och tasslar. Vad är jag för en "ful tant" som umgås med yngre män?! Igår var han och jag på en av stans pubar, vi åt middag och drack en öl. Inte mycket folk ute men av de få som var där kände jag tre personer, från olika sällskap. En frågade min vän rent ut: "Och vem är du?". De andra tittade lite undrande.
Vad jag funderar på: Tror de att jag är så korkad att jag skulle visa mig öppet om han var min älskare?
Vad jag tycker är sorgligt är, att i dagens, samhälle, man inte ska kunna umgås med en man utan att människor får för sig en massa saker. Det säger mer om dem än om mig.
Vad tycker du?
14 kommentarer:
Jag tycker också att det är sorgligt, samtidigt hade kanske jag också tittat och undrat om det var en älskare.
Moster M: Jag tror de som är unga nu inte alls tänker i samma banor, där är det mer "naturligt" att man har kompisar av det andra könet. Många i min ålder och äldre verkar dra parallelerna: olika kön= mer än en kompisrelation. Trist. Men kanske jag reagerar likadant, fast njae, beror på.
Möjligen om det ser ut som ett affärsmöte, då reagerar ingen. Men såna har man kanske inte på kvällen på puben?
Jag förstår dig precis - i vår småstad skulle det säkert viskas och undras om jag var ute med en annan karl på kvällen. Lunch kan gå an.
Låt de hålla på! Man kommer aldrig ifrån tisslandet. Ibland kan det ju faktiskt vara kul at sitta och spekulera om andra, eller hur? Och det behöver inte vara elakt. Men nästa gång någon ställer den raka, nyfikna frågan: "Och vem är du?", så tror jag det skulle vara kul att vrida till det med att: "Jo, jag är en av Evas älskare." Vad tror du om det?
Larsa Wix: "EN av Evas älskare" -Haha!!! Det var kul! Snacka om att sätta ännu fler griller i huvudet på den nyfikna personen!
Bloggblad: om inte annat kan man kalla det affärsmöte, beror ju på vad man menar med det!!! Ja det är väl kankse så, folk (man) vill gärna spekulera lite!
Larsa Wix: Ja du har rätt, låt de hålla på! det är bara jag som ibland blir lite trött på "tanters" kommentarer! Jag är kanske för känslig. Men ibland känns det lite orättvist, då jag inte har några baktankar, vilket andra verkar tro. Men visst, om jag ska reflektera över mig själv: kan va kul att snacka lite "skit" ibland!! Om jag nu ska vara helt ärlig och det ska jag ju! Vore himla kul: den repliken och just "En av"!!! Då, om någon gång, kommer de med all sannorlikhet att helt tappa fattningen. Tjoho!
Blyger: ;-)
Jag hade en gång en betydligt "yngre" vän som vid frågan:"Så, du måsre vara Berits son" svarade:" Nej. jag är hennes älskare!" Det var faktiskt kul.
Dum fråga får dumt svar. Man frågar väl inte "och vem är du?".... det verkar mer än aningen bakom flötet måste jag säga.
Strunta i dem!
Öht är det känsligt med att ha vänner av motsatta könet.
Värst var det när jag hörde en kvinna berätta att hon, utanför det dagis där hon har sina barn, hade fått en kram av sin 26-årige systerson.
"Jag såg hur kvinnorna glodde .., jag tyckte det var så pinsamt!"
Så hemskt.
Själv kindpussade jag gladeligen systersonen från Australien i hela Ystads åsyn om så vore .., låt dem hållas.
Anonym: hahaha, då blev väl den som frågade tyst?!
Matilda: Jaa du, vi är som lite olika vi människor, en del går rakt på sak!! Själv blir jag lite paff när människor är det.
Elisabet: ja det är visst känsligt men vi gör som du säger: Struntar i dem!! Here we go! Kul att du är i etern igen!!
Det är konstigt att många reagerar så där. Klart vi kan vara kompisar med båda könen...även om vi är gifta eller sambos eller vad som helst.
Jag fattar inte att folk bara orkar bry sig
Gunnel: Bra inställning!! Att fantisera om andra verkar vara triggande.
Min kompis var på pizzerian hemma i sin by med sin sedan länge utflugna son. Och hon var då ensamstående. Jisses vad det lät i stugorna, berättade hon. :-D
Tack för din kommentar om mina husdrömmar. Ja du har nog rätt. Jag känner mig inträngd i ett hörn eftersom jag förmodligen kommer tvingas ta ett jobb jag inte vill ha.
Umgås med män gör jag gärna, och min sambo har aldrig varit svartsjuk, tack och lov. Jag gillar natur, fiske, fågelskådning och i bland ger jag mig ut i naturen med en manlig vän. Tyvärr blir dera tjejer ofta svartsjuka. Det är väldigt trist!!
Skicka en kommentar