"-Hon var välsignad med en öppen hand.
- Hon vårdade och skämde bort er bortom rimlighetens gränser.
- Hon brukade alltid säga att ingen kärlek är så stor att den inte skulle vara ännu större, när någon beskyllde henne för att älska er, släktingar eller vänner för mycket."
Så talar kvinnorna i den lilla byn i Kurdistan till Mustafa Can, som återvänt till sin födelseby efter sin mors död. Det är om hans mor de talar. Och boken heter "Tätt intill dagarna. Berättelser om min mor."
En varm och tänkvärd skildring om en kvinna som födde sju barn som dog och åtta som överlevde. Hur de utvandrade till Sverige på 1970-talet.
I sökandet efter sin mor når Mustafa Can fram till en värld av uppdämda och gömda känslor, av uppoffring och ensamhet, skam och förlåtelse, hem och hemlöshet. Men också till identitet, villkorslös kärlek och människans förmåga att resa sig ur nederlaget.
Boken är mycket tänkvärd och tar bland annat upp: Modersrollen, hur kärleken till våra barn kan "kväva" dem, samtidigt som den ger uttryck av en sådan stark kärlek. Upplevelsen av att komma till ett främmande land som invandrare, hur svårt det kan vara, att leva i en främmande miljö där man måste lära sig så mycket nytt från grunden.
Boken har många bottnar och lämnar en inte oberörd. Jag kan varmt rekommendera den till er!
2 kommentarer:
Jag kanske får ta och läsa den. När det var snack om Elit fick jag liksom samma sura känsla i munnen av honom som av listans deltagande.
Lite oppertunistiskt kändes det, men å andra sidan var jag inte så insatt. Jag körde helt enkelt en snabb dömning:)
Nu ska ha få en andra chans.
Förresten, du får nog ta och ändra din blogadress på kommentarerna så att man kommer direkt hit.
Hej hej
Magnus: Jag hade ingen bild av honom innan jag började läsa boken, mer än att människor älskade hans "Sommarprogram". Helt öppen var jag när jag läste boken och den fick en plats i mitt hjärta. Jaha, har jag inte gjort det, ändrat adress. It will be.
Skicka en kommentar