torsdag, mars 26, 2009

Kulturdebattens visklekar

Vår äldsta skriver i dagens VK om hur ursprungsfrågorna försvinner i debatten.

Och jag håller med henne. Jag tror det är lite på det viset när det gäller det mesta, att ursprunget förvanskas på vägen genom olika källor. Viktigt att ha i åtanke när man diskuterar och det gör mig ändå mer säker på att man kan inte säga "så här är det".

Förutom artikelns innehåll sitter jag här och känner mig glad över vår äldsta. "Äntligen stod prästen i predikstolen", skrev Lagerlöf. Så tänker jag när det gäller dottern, fast utifrån ett annat perspektiv: "Äntligen satt dottern vid skrivbordet".

Jag minns hennes första dikt, den hon skrev när hon var fem år. Redan då ville hon bli författare. När jag nu läser hennes krönika ser jag en skarpsynhet och en analytisk förmåga, den som även fanns när hon som 5-åring läste Östersunds Posten och undrade över Palmeutredningen. Det kanske låter som om jag skryter om mina barn, vad nu skryt är. Jag ser det mer som en bekräftelse på något som jag tidigt anade hos vår äldsta.

Ett barn som funderade mycket. Som skrev mycket. Som reflekterade.

Allt detta har nu burit frukt och jag gläds med henne.

16 kommentarer:

Madicken sa...

Så bra - klart du ska vara stolt!
:)

Evas blogg sa...

Madicken: Ja det är jag :)

Anonym sa...

Det är inte alls skryt, det är natuurlig glädje! Vissa barn tänker mer och nu har din dotter kunnat utveckla sina anlag precis som du önskat för henne. Klart du är glad!

Anonym sa...

Bäst jag talar om att det inte två u i naturlig för att jag försökte vara rolig eller sarkastisk - det var bara ett rent skrivfel. "Naturlig glädje", ska det förstås stå.

Anonym sa...

Eva, jag blir riktigt rörd..
Så fint du skriver!
Visst har du all anledning att vara stolt, skryta hur mycket som helst.
När barnen växer upp till fina självständiga och självgående individer, visst har man rätt att få lov att uttrycka sin glädje och stolthet.
Den som inte vill höra eller läsa, får väl stänga av öron/ögon. Hehe

Kram på dig och trevlig helg!

Evas blogg sa...

ab: Tack Annika,ja det känns fint!

Marskatten: Tack ska du ha! Så rätt, man måste få vara stolt över sina barn. Och när jag märker hur kloka alla tre är så känns det stort. Tack detsamma till dig!

Vonkis sa...

Bra artikel!

Vonkis sa...

En annan sorts visklek jag varit med om är att jag läser en kort text för ett barn som berättar den för ett annat barn som berättar den för ett annat barn och så vidare. Det är aldrig samma berättelse i slutet som det var i början men det blir en bra lektion i att man inte alltid ska tro det man hör...

Evas blogg sa...

Vonkis: Hoppas dottern läser detta! Vad bra att du tydliggör detta med dina elever. Att få göra en sån övning lär man sig mycket på.

Vonkis sa...

Den kom från en gammal räv på en tidigare skola. De är bra de där rävarna.

Evas blogg sa...

Vonkis: Ja ibland så :)

Christina sa...

Inte undra på att du är stolt!

Evas blogg sa...

Christina :)

Lena sa...

Härlig känsla att få vara med när "barnen" hittar sina arenor.

Bra artikel och jag hoppas att avhandlingen och artiklen på sikt resulterar i den diskussion som tydligen fattas idag.

Eva sa...

Man kan aldrig vara nog stolt över sina barn. Skryt på - det behövs!
Jag säger dig det, gladare än jag var när älsta grabben visade sig vara en överdängare på fotokonst. Bild och musik, kan det bli bättre?

Evas blogg sa...

Panter: Ja visst är det? Ja det hoppas jag också.

Eva: Det har du rätt i! Härligt med sonens bildintresse.