Idag har jag tagit en promenad i skogen runt vår stuga. Tänk så många saker man kan hitta i en skog. Jag fantiserade över vilka som hade levt där inne i storskogen. Hur de såg ut. Vad de tänkte och kände.
Det blev en spännande promenad.
Det blev en spännande promenad.
Följ med!
Torpet nedanför vår stuga står igenbommat större delen av året. Undrar vem som tog sitt vatten här för många, många år sedan?
Ladugårdsdörren till samma torp.
Här har det antagligen funnits ett hus för länge sedan.
Någon som lessnat på sin gamla bil.
På en myr fann jag denna. Någon som mjölkat en ko en gång i tiden?
Det är roligt att vara sakletare.
19 kommentarer:
Sånt där kan göra att man blir alldeles snurrig när fantasin skenar iväg .., det är så otroligt intressant! Tack som lät oss följa med!
Elisanet: Ja visst kan det? Jag älskar att hitta gamla saker och fundera över vilka som funnits med dessa. Tack för att du ville följa med!
Underbara bilder! Dags att börja byforska...?
Tänk att någon har köpt den där bilen som ny och fin en gång i tiden... och att människor burit de där stenarna.
Jag älskar sådana där sakletarturer och kan gå nästan hur länge som helst.
Smulan: Tack! Njae tiden räcker inte riktigt till för det. Jag fortsätter fantisera, så länge.
Mossfolk: Ja visst är det kul?! Jag tänker också på det när jag ser stenrösen, hur människor har kånkat och slitit för att få stenarna på plats.
Så där håller jag också på... tänk vem som hällt mjölk i den där och kånkat upp den många gånger på en mjölkpall...
Dessutom är den så vackert rostig! :-)
Jag tycker om rost.
Vacker höstpromenad vi fick följa med på här! Tack för det!
Londongirl: Kul att du ville följa med! Ja visst är det vackert med rost?! Jag funderade en stund på att ta med mjölkkannan till stugan men kände att den stod bra där den stod. Så vacker där på myren.
Ja, tänk vad man kan hitta. Tack för promenaddelandet :)
Alltså - jag ÄLSKAR dina bilder!!!
Madicken: Ja det är härligt, så där mitt i skogen. Kul att du följde med :-)!
Ava A: Men tack ska du ha. Kul!
hej din blog har fortfarande inte raderats. min raderades på en dag så jag undrar om ditt mailj har gått fram till kundservice?
snälla kan du skicka ett till mail? skulle va super! tack på förhand / eva
Visst är det härligt att vara sakletare och låta fantasin få flöda fritt!
Ungefär som politiker gör när de finner presumtiva väljare under valtid...guld och gröna skogar! :-)
Samuel
Eva: Ja jag vet inte varför de är så sega. Jag har mailat tre ggr, de svarar att de ska radera den men inget händer. Konstigt.
Samuel:) Ja i det sistnämnda fallet är det ju inte så bra när fantasin flödar fritt.
Jättefina och lite sorgsna bilder. Man blir nyfiken och vill veta mer...VAD hände här en gång??
tack för att vi fick följa med på din promenad.
Jag tycker oftast att det känns ite vemodigt när man ser spår av ett annat liv. Som i somras till exempel, när vi var ute på förfaderspaning i obygden.
Du - visst är det fantastiskt. Och som skribent får man ju en massa fantasier om karaktärer som man skulle vilja gestalta. Vem har burit den där mjölkkrukan den sista gången? Hur var det då? Var hon (för det var nog en hon) lessen då? Eller lättad?
Ojojoj - nu har du fått igång mej...
Kram Maud
Annika: Tack själv! Ja fantasin skenar iväg.
Ingela: Förfaderspaning, det lät spännande. Har du några bilder från den?
Maud: Men va härligt! Ja och jag som just nu läser Sara Lidmans triologi ser bara de människorna i tingen.
Ett blogginlägg finns det om detta.
Ingela: Tack! Nu har jag läst (och kommenterat).
Skicka en kommentar