Vid minnesstunden i fredags
Matsalsbordet hos mamma
Röda rosor, min pappas älsklingsblommor. Under nästan sextio år fick mamma en bukett rosor av pappa när hon fyllde år.
I fredags lade vi pappas älsklingsblommor på hans kista. Jag tror att han log i sin himmel. Jag tror han tyckte om dagen, som blev lågmäld och fin. Som inleddes med "Come Sunday" av Duke Ellington, en av pappas favoriter. Mammas tal vid kistan blev han säkert rörd av, så kärleksfullt och talande. Jag tror att pappa kanske blev lite ledsen när han såg vår stora sorg, han hade säkert velat krama om oss en stund. Le sitt pliriga leende och säga "det är bra nu, var inte ledsna".
Vid minnesstunden tror jag han tyckte det var trevligt. Vackert dukade bord, fyllda av röda rosor i tennvaser. God mat och framförallt prinsesstårta. Nog hade han velat äta en bit av sin älsklingstårta. Och talet av min vän, där han berättade om pappa som djurvän, det blev han nog stolt över. Och glad, när han fick en hälsning från hunden Zazza, som han tyckte så mycket om.
Träffen hemma hos mamma efteråt, där Sundsvallssläkten och vi i familjen var samlade. Där bilder på pappa, från olika år, fanns i varje rum. Där vi pratade minnen och skrattade, den stunden är jag helt säker på att pappa tyckte om.
Och rosorna, överallt rosor. Djupröda och vackra.
En vacker dag, tillägnad en vacker man.
En man som nu har färdats en lång väg och kommit till ett annat hem. Och där är jag övertygad om att han har det mycket bra.
Det finns nåd för nya världar, mycket större än den här,
nya skapelser och tider, nåd för allt som blir och är.
Det finns underbar förlossning i det blod som göts en gång.
Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång.
En av fredagens psalmer. Psalm 285, vers 2.
17 kommentarer:
Eva ...., sååååå fint du har skrivit om din pappa. Tänk, det känns lite som man fick känna honom genom dom här raderna!
tack för att du delar med dig
Det låter som en bra dag.
Och en bra psalm. Undrar om min familj/släkt står ut om jag vill att de ska sjunga den på min begravning?
(Min pappa trodde att allt var bara tomt, tyst, finito efter döden. Trist.)
Låter fint Eva!
Kram!
Vilken stilig man! Och dagen verkar ha varit full av fina minnen.
Jag säker på att din pappa är väldigt nöjd med dagen, så fint som allt verkade vara ordnat.
Kramar!
Jättefint skrivet och åh, så trevlig han såg ut din pappa!
Nu blir jag lite blöt i ögonen...
Så vackert du har skrivit! Det låter som att det blev en fin dag med många ljusa minnen och mycket värme.
Tack för den fina berättelsen. Det är svårt att inte gråta med dig och din mamma.
Elisabet: Tack! Men så fint att jag kunde förmedla något av vem pappa var genom dessa ord!
Marianne: Tack för att du ville läsa :)!
Cecilia: Ja jag älskar den psalmen och blev så glad när mamma ville att vi skulle ha den på begravningen. Trist för dig om inte övriga fam vill ha ditt önskemål.
SoF: Tack!
Vonkis: Ja han var fin, både som ung och som gammal. Ja dagen blev så fin och det känns så bra.
Marskatten: Ja jag tror han satt och log där i sin himmel :)
Christina: Tack! Ja han var fin, på kortet är han en ung charmör men han var charmig som gammal man också.
Mossfolk: Ja det var mycket värme och att kunna sörja tillsammans med andra känns så stort och förtröstsamt.
ab: Tack själv annika!!
Du skriver så bra, som en kärleksförklaring till din pappa.
Madicken:Tack snälla! Ja det fanns så mycket kärlek i honom, han gav av den till oss alla. Och den goda känslan bär jag med mig, varje dag.
För mig är det trösterikt att tänka att en människa lever så länge hans /hennes nära minns. Därför lever mina döda föräldrar. Jag minns. De är nära mig på en alldeles egen plats i mitt hjärta. Tack för dina vackra rader om din pappa.
Kram!
Eva S: Tack ska du ha! Jag har liknande känslor. Min pappa finns med mig, han har sin egen plats i mitt hjärta. Fast ännu så länge är sorgen stundvis så enormt stark, tomheten så påtaglig. Sorgen får ta sin tid. Kram!
Det var en fin beskrivning av en fin dag! Det är ju så det ska vara - avskedet från ett långt och rikt liv ska fyllas av saknad blandad med glädje.
En på min skrivarkurs skrev så vackert om just detta i hennes senaste inlämning. "De som jag älskat som gått bort lever kvar som ekon inom mig." Precis så är det.
Bloggblad: Tack! Ja det tycker jag också, glädjen finns med, trots allt.
Den äldsta: Ja. Och det var en vacker beskrivning. För visst ekar det inom en!
Skicka en kommentar