lördag, juni 19, 2010

Jag som inte skulle...

...se bröllopet med stort B. Det som alla talat om under den senaste tiden. Det som jag inte brytt mig ett dugg om.

Men,

ute var det åtta plusgrader och spöregn. Jag kände för att följa med in i Storkyrkan och se all prakt och alla tiaror som glittrade ikapp. Och jag hamnade i en total känsloupplevelse. Jag såg hur brudparets kärlek strålade omkring dem. Såg Daniels tårar. Hörde äb Anders Weiryds kärleksfulla tal: "Den som är trygg törs bli buren", var några av de kloka ord han sa till brudparet. Jag hörde musiken och såg de små brudnäbbarna som hade svårt att sitta still. Och då brast det. Tårarna strömmade ner på mina kinder och jag sms:ade till vår äldsta (som inte heller är någon royalist) och undrade om hon såg bröllopet. "Ja och jag gråter."

Vad jag grät över var kärleken till mänskligheten. Hur vacker den kan vara. Jag såg inte alla kungar, drottningar, prinsar och prinsessor. Jag såg inte alla dyra klänningar eller smycken. Jag såg det vackra i när människor ser varandra med kärlek och glädje.

Bortom alla titlar och positioner.

8 kommentarer:

mossfolk sa...

Jag skulle inte heller. Och jag såg också. Så mycket lycka!
Vackert.

Evas blogg sa...

Mossfolk: Ja visst var det! Men middagen, nej den orkar jag inte se.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Här sken solen över min ö så då får teven vila. Men så fint att du såg bortom jippot och kunde uppleva lycka och kärlek!

Elisabet. sa...

Åååå, Eva .., du är för härlig!!!

Stor kram från en som också rörts till tårar av den där värmen.

Sällan har jag skådat en så lycklig brud!

Bloggblad sa...

Jag hade förstås bokat tv:n hela dagen! Och njöt varje minut - och grät lite då och då.

Inte tusan behöver man vara rojalist (vilket ju jag är!) för att tycka om ett vackert bröllop med lyckliga människor?

Bloggblad sa...

F.ö. är det ju faktiskt en historisk händelse som ingår i vår kultur vare sig vi kämpar emot eller ej.

Vonkis sa...

Ja kärlek var det verkligen ingen brist på igår.

Evas blogg sa...

Eva: Ja hade solen strålat hade jag nog aldrig gått in för att se på TV men nu är jag glad över att det regnade så jag fick vara med. För kärleken övervinner allt annat.

Elisabet :) Ja visst såg hon lycklig ut! Men även hennes man.

Bloggblad: Nej kämpar emot gör jag inte men är inte särskilt intresserad. Tycker det kan bli för mkt.

Vonkis: Nej inte det minsta. Kan vara fint som en påminnelse.