tisdag, juni 15, 2010

Ibland så blir jag inte klok på andra människor

Det är då det är så skönt att få gömma sig i sin egen lilla oas. Långt bort ifrån miljöer som trycker ned och förminskar. Och tänk, i de flesta grupper eller sammanhang finns det alltid någon som inte vill att andra ska få vara frimodiga. Som trycker ner och gör livet surt för sin omgivning.

Det är efter ett sådant möte som det är så skönt att få gömma sig en stund. Vandra omkring med sin vattenkanna och prata med blommorna.

Flykt? Nej inte det minsta. Bara en stunds andrum till det som kallas livet.


6 kommentarer:

Elisabet. sa...

Andrum, ja.

Här också.

Tystnad och fotboll på tv.

pElle som sover i rottingfåtöljen.

Evas blogg sa...

Elisabet: Mmmmm, låter fint tycker jag.

Vonkis sa...

Tänk att de där människorna finns överallt och vilken tur att blommorna inte är likadana.

Madicken sa...

Amen till det!

Annika Estassy sa...

Känner igen det du skriver, hur vissa människor kan lägga ner hur mycket energi som helst på gnäll, missunsamhet och avundsjuka.
Skönt att du har ett ställe som ger dig energin tillbaka.

Evas blogg sa...

Vonkis: Ja, precis överallt. Ja blommor är enklare än människor, helt klart.

Madicken: Just så.

Annika: Ja denna avundsjuka som ställer till så många problem. Och revirtänkande. Ja det är en ynnest att få åka hit ut och vila sig från allt.